Arbetsintervju och nya hästtankar!

Var då iväg på arbetsintervjun igår och personligen tyckte jag nog att jag gjorde bra ifrån mig. Iklädd nya jeans och en långärmad tröja som ändå gav mig lite former så begav jag mig in till arbetsförmedlingen med nykammat hår i en fläts och med snedlugg. Lätt sminkad kring ögon för att ge mig ett vaket och allert intryck. Fick fylla i en enkät om hur jag var som person och ställa frågor om arbetet. Tydligen är det mellan 50 - 75% man ska arbeta. Perfekt! Då kan jag stämpla resten av tiden. *flin*

Vet dock inte hur imponerade de två tanterna var som intervjuade mig. Ibland är det svårt att veta, men de kändes helt enkelt inte övertygade. Kan förstås också vara att jag inte lärt mig avläsa dessa nordanbor alls ännu heller, men vi får väl se. I mitten av november ska jag få veta svaret.

I övrigt svarade jag på ännu en annons på medryttare.nu och fick svar idag! En nordsvensk travare som nyligen gått från att vara travhäst till ridhäst. Tjejen om äger hästen skulle ha en på provridning på fredag men skulle höra av sig efter det. Ringde morsan (samtidigt som min middag brände fast i stekpannan) och hetsade henne till att plocka upp min ridhjälm som fortfarande är nere i skåne och skicka den till mig. Får se om jag hinner få hit den, annars blir det till att köpa en ny för att rida utan hjälm är otänkbart. Speciellt på en häst som knappt blivit riden ännu. Ska i alla fall bli spännande att se om man får provridit om inget annat, det kanske inte ens kommer så långt.

Se, lite spännande saker händer här ändå här uppe.

Flytt-tankar

Fick ett mail idag angående eventuella lägenheter som kan passa mig och nyfiken som jag var så tog jag förstås en titt på hemsidan! Kanske inte det smartaste jag gjort för med ens kliade det i mina fingrar igen. Tänk att få flytta!

Vad jag hittade var en lägenhet i Ryd med uteplats, men den var en i övrigt ganska tråkig lägenhet, men likväl! Hyran var inte så illa heller med tanke på att det var en studentstad så det är klart något jag kan tänka mig. Åh, vad jag vill flytta igen! Jag vet inte, men det är alltid spännande att få ett nytt hem tycker jag. Inget jag visste om förr, men i alla fall. Dessa lägenheter var det dock meningen att man ska flytta in till i januari och det är bara att glömma. Dels är jag så gott som pank och dels -vill- jag se hur vintern är här uppe. Dessutom hoppas jag ju på ett jobb så att jag kan tjäna in pengar till flyttbil och stuff så ingen flytt förrän tidigast i maj månad. Å andra sidan, så far ju alla studenter ut kring den perioden också eftersom de inte vill bo i Linköping hela sommaren.

Nå, säkert att jag hamnar där är det ju inte, men samtidigt börjar tanken visst etsa sig fast i mitt huvud. Jag trivs rätt bra där, jag känner folk där och det är litet men inte direkt jätteinskränkt och det finns både ridskolor och... annat.

Äh, jag ska tänka på saken. Ännu är det gott om tid!

Dröm

När jag igår väcktes av telefonsamtalet som gav mig tid för en arbetsintervju (se tidigare inlägg) så tänkte jag inte mer på saken. Glömde bort drömmen jag haft innan mobilen ringde, men ovanligt nog så dök den upp igen under dagen. Den stannade med mig rätt länge och jag minns ganska exakt vad som hände även om ljuset från dagen säkert vridit och vänt på den en smula att bli mer sammanhängande, men likväl. När jag gick och lade mig i morse tänkte jag fortfarande på den och även idag låg den kvar i mitt minne.

Det kom slutligen till den punkt där jag insåg att jag kanske inte vill förtränga den heller. Kanske är jag för nyfiken, kanske inser jag att detta är något av ett material till någon dålig b-rulleskräckis, eller så är jag fortfarande så fascinerad över att jag inte kände minsta skräck som får mig att grubbla över den. I vilket fall blev det att jag nyss skrev ner den i den mån jag minns allt. Jag vet att drömmar intresserar ytterst få personer och än färre är intresserad av att höra dem, men för dem som vill, och än mer för mig själv, så finns den att läsa här från och med nu.

Onekligen är den färgad av den usla filmen Bloodrayne som jag somnade ifrån, där det enda pluset låg i hur vampyrernas anletsdrag "förvildades" i samband med att de högg (inte bet) sina offer. Dessa anletsdrag färgade skuggfigurernas ansikten i min dröm, men i övrigt så verkar det mesta vara ofläckat från själva vampyr-temat även om det nog går att vaska ur det om man så vill. Vad som lämnade mest märken var dock stämningen för den var både tryckt och spänd. Hotfull på det där kalla klibbiga sättet. Som hur ett kallt dimstråk vidrör nacken på en...

Dröm.rtf

Arbetsintervju!

Idag hände det äntligen! De ringde och gav mig en tid för en arbetsintervju till Kungsbergets skidanläggning! Yes säger jag bara! Den 10/10 smäller det och ska jag vara helt ärlig så tror jag benhårt på att jag ska få jobb där, även om det kanske bara blir som städerska. Vad bryr jag mig, det är ju bara en säsongsanställning!

Åh det skulle bli så perfekt om jag fick jobbet. Då kan jag slava som ett djur i några månader och försöka spara ihop så mycket jag kan (utan att leva på bröd och vatten) sedan börja tänka på att flytta igen. Vilket visserligen förutsätter att jag jag får en hyfsad lön också, men även på sådana ställen finns det ju minimilöner.

Det -kan- bli som så att min resa "hem" till södern blir inställd, men samtidigt.. Om syrran fick jobb på den skidanläggning som hon gick på intervu för, så skulle hon inte börja förrän i december. Borde bli ungefär detsamma här tycker jag. Lindvallen ligger på ungefär samma breddgrader. Så med lite tur kan jag klämma in allt! Vilket jag för övrigt hoppas gäller nyår med. Men det får bli en senare fråga för just nu ska jag bara vältra mig i nöjet av att få veta att jag ska på intervju, inget annat är ju klart!

*studsar*

Tisdag

Det började så segt så segt idag. Jag var för trött, eller helt enkelt bara sjukt omotiverad, att lämna min säng och katten tyckte detsamma så vi sov och drog oss för att gå upp i stort båda två. Till slut kunde jag dock inte ignorera faktumet att jag kunde ligga kvar hela dygnet om jag inte gjorde något åt det, så med ens satt jag upp och gick för att kolla posten. Då var klockan fem.

Fick brev från både polisen och mitt gamla jobb. Polisen meddelade att jag inte fick tjänsten jag sökt där, vilket inte förvånade mig, men det är ovanligt att man får svar alls. Mitt ex-jobb skickade däremot pengar! Det var lite roligare däremot för nu kan jag köpa mat igen. Lite "riktig" mat. Fylla på potatisförrådet, köpa kött osv. Dessutom passade jag på att kolla SJ eftersom jag tänkt åka ner till Skåne och Malmö igen.

Efter lite rotande hittade jeg en tur och returresa för totalt 202:-! OMG! Inga tivel där, jag bokade upp mig! Om jag så skulle bli tvungen att gå på arbetsintervju då, eller faktiskt får ett jobb till dess, är utgiften inte så blodig att jag inte kan hantera det. Det känns jävligt skönt. Och än skönare ska det bli att få komma "hem", om ingte oväntat händer, för det insåg jag idag när jag pratade med min gamla mor. Skåne är alltid hem och kommer alltid att vara, om jag så vore 80 år. Vissa ränder går helt enkelt aldrig ur.

Hästtider?!

Åh shit! Det är helt sjukt, men jag har redan fått svar från tjejen som hade annonserat om en medryttare och hon verkade intresserad! Det är visst inte detsamma som att det är färdigt och klart, men bara det att jag redan igår hade fått svar får mig att känna mig upprymd! Det är en quaterhäst jag ska få möta och hon i sig är intresserad av Westernridning. Bara det! Det kanske innebär att jag då också får chans att faktiskt lära mig Western också!

Grejen är det att jag inte ha någon hjälm här och den i Malmö borde bytas ut sedan en evighet tillbaka så det är kanske tid att skaffa mig en ny? Jag har verkligen inte råd just nu, men å andra sidan är det dumt att köpa en ny innan det faktiskt är klart. Om vi kommer till provridning så kan jag säkert få låna någon hjälm eller så, annars kanske jag skulle be morsan skicka upp den gamla.. Ja, det ska jag nog göra.

Oh! Tänk om jag blir hästmänniska igen!

Småtankar

Allt är bra igen. Händelsen i Linköping jag nämnt i mitt tidigare inlägg har ordnat upp sig till det bästa och febern är borta för mig att må som jag ska igen. Därmed har jag sökt nytt jobb på Kungsberget här i Gävletrakten, som är en skidaläggning så det är vad av jobb jag hoppas på i nuläget.

I övrigt var jag och Porthos ute i skogen idag och stötte på nya älgspår med tillhörande avföring. Efter det var katten skitorolig och höll sig uppe på mina axlar eller på en stubbe medan jag letade svamp. Ingen tur den här gången heller, kom hem med två gamla kantareller som jag nu ska göra lite pastasås på. Tur att de har stora svampar här uppe annars hade det inte räckt till något alls.

Kom hem och kände mig lite trött. Är sjukt hur skönt slö man blir av att vara ute och knata i skog och mark i några timmar. Kom också på att jag var ganska kall om händer och fingrar och blev med ens medveten om hur mysigt det hade varit att gosa med någon på sängen och bara mysa och lufta tankarna. Det är inte första gången jag känner så, absolut inte, men det har blivit mer och mer av det under det senaste halvåret. Det oroar mig lite, inte minst därför att jag inte vill bli en av "dem" som inte kan tänka på annat än att hitta en partner, och som tar till sig vem som helst bara för att stilla behovet.

Nu är det väl inte så många som tror om mig att jag skulle göra så och kanske gör jag inte ens det själv. Samtidigt är jag nog lite rädd, vilket låter skitlöjligt. Men sex år som singel sätter nog sina spår och även om jag mycket väl kan se mig dela mitt liv med någon så vet jag inte vem. Dessutom tror jag att jag är minst lika rädd för att det inte ska hålla om jag väl kommer till den punkt att jag hittat en trevlig kille att umgås med på sådan nivå. Kanske är det fläckat av mitt tidigare förhållande, som dessutom var mitt första "riktiga". Men å andra sidan, kanske inte. Jag vet inte och kanske skulle jag "hoppat upp i sadeln" igen vid ett tidigare tillfälle, men jag -vill- kunna leva med en person jag binder mig så till och någon sådan har jag inte hittat ännu. Eller så har jag bara vägrat tänka på saken.

Så där har vi mig i ett nötskal. Jag verkar ofta så framåt och burdus och har inga problem med att hångla upp folk, eller dra snuskiga skämt eller flytta till platser jag inte känner till, men när det kommer till känslor som har med kärlek att göra är jag som.. som.. en mus. Bättre fly än illa fäkta.

Kom också fram till att all fritid jag har nu knappast gör saken bättre så i mening med att kväva dessa tankar så har jag svarat på en annons kring att bli medryttare till en häst idag. Har saknat tiden med hästarna länge nu och ridskola känns inte lockande, så varför inte? Och om jag inte fåt napp snart så ska jag ta kontakt med ett katthem här i Gävle som behöver volontärer. Bara jag får gjort annat än att sitta här och söka jobb, spela World of Warcraft, eller spela rollspel över nätet kan saker trots allt inte bli annat än bättre!

Resa?

Jag har faktiskt just börjat glo efter resor till Paris, inklusive hotell och har kommit fram till att jag kan komma undan med flygresa, sovplats och inträde på Louvren för si sådär två tusen kronor. För två personer. Det innebär säkert att jag kan få ner priset lite eftersom jag troligtvis kommer fara iväg själv, om jag kommer så långt. Men i alla fall så tycker jag att priset är helt okey! Jag trodde det skulle vara mycket blodigare. Fast det ska ju ändå vara billigare i Paris än England, fast med hur mycket / lite är ju inte sagt.

Känns lite underligt att jag spanar på en sådan resa. Jag kan väl totalt tio ord på franska men min syster har garanterat mig om att om jag bara kommer ihåg att säga "Bonjuor" så ska det gå att vifta till sig resten genom kropsspråk och lite god vilja. Bara man var hövlig skulle det visst gå att få hjälp med allt och jag litar på henne eftersom hon åkte på en sista minutenresa till just de franska alperna och klarade sig utmärkt. Dessutom kan hon nog inte ens tio franska ord -efter- sin resa.

Annars är det tänkt att jag ska ta mig ner till Skåne i slutet på månade att bevittna min Fasters adoptivsdotters dop och hälsa på familj och vänner. Allt hänger på att jag får pengar av A-kassan som jag ska, men hittills ser det fortfarande rätt så ljust ut.

I övrigt fick jag äntligen hämtat min mobil idag, som ersättning för min gamla jag blev av med. Vad folk hade glömt berätta (påminna?) mig om var självrisken.. Så vips så var jag ytterligare 600:- fattigare. *suck* Har dessutom legat med feber och illamående i några dagar så jag känner mig fortfarande urlakad på mycket energi. Bara två situps och mjölksyran sprudlade i kroppen på mig. Slarvade lite med min träning light under helgen i Linköping men har försökt ta igen det igen trots brist på energi.

Helgen i Linköping var dessutom trevlig med inköp av kläder till Snigel och nya skor till mig (vilket verkligen behövdes). Flera nya bekantskaper skaffades på festen och jag både åt och bjöd på kräftor och bröd samt gjorde drinker som tydligen uppskattades. Med andra ord var det riktigt trevligt och jag tackar Haltageten (aka Jocke) för inbjudan. Dessvärre lyckades jag också såra en person djupt som jag aldrig haft för mening att såra och det svider ganska hårt, men med tanke på att personen i fråga säkert känner sig än värre så har jag knappast någon rätt att klaga. Ändå känns det lite som mig i stort. Jag blir så insnöad på vad jag vill ha fram att jag inte tänker på hur mina ord låter för andra och jag verkar aldrig lära mig heller. Det är synd. Riktigt synd.

Himelska änglar

Vilken seg natt! För det första kunde jag inte somna vid tolv när filmen tagit slut, trots min lilla gymnastiktid och min nya playlist på iTunes, sen vaknade jag flera gånger av att katten ville annat än sova, sedan av att solen gick upp och att Carina skickade ännu ett av sina dumma mess och att katten vaknade igen...

Och eftersom jag inte kunde somna låg jag ett tag och tänkte. Hade just sett filmen The Prophecy som handlar om hur några av himlens änglar kommer ner till jorden och blir "mänskliga" för att hitta en svart själ som tillhört en soldat, för att på så vis avsluta ett pågående krig i himlen.

I efterhand fick det mig att tänka på änglar och deras egentliga betydelse. Jag har fastnat för idén att de inte är så genuint vänliga. För det är som de sa i filmen; Gud skickar änglar när han vill bestraffa någon, elelr göra ett exempel, lika väl som att han skickar dem som budbärare. "Ena vingen alltid fläckad i blod" som de uttryckte det. Jag gillar också vad de har gjort i Constantin, nämligen givit alla änglarna rovfågelsvingar. Fick också en vision av hur en av änglarna står vilad mot sitt spjut med blicken fäst på betraktaren i ett milt neutralt uttryck med bruna vingar hopfällda på ryggen, lite grann som om han funderar på att anfalla eller ej. Jag önskar jag hade förmågan att teckna ner det så jag kunde visa upp världen, men faktum är att jag inte skulle kunan göra min bild rättvisa om så en miljon år.

Så fick jag, mitt i natten, en idé. Louvren. Jag vill fara till Frankrike och Paris och besöka Louvren. Ett helgbesök kanske, eller för några få arbetslösa dagar mitt i veckan. Kanske med sällskap, ifall någon vill ställa upp, kanske ensam. Min brist på kunskaper i Franska kan jag säkert lösa och på sätt och vis blir det ju ett äventyr. Jag ska bara kolla upp lite fakta först.

Och innan dess, ska jag in till Gävle och besöka den här Rekryteringschansen. Håll tummarna för mig.

Tankeverksamhet

Min dygnsrytm är fuckad. Det är kanske inte annat än väntat heller eftersom jag är så lite morgontrött man bara kan bli, vilket innebär att jag nyligen vaknade och just har ätit frukost. Nåja, så är det när man är arbetslös.

Hade en liten funderare igår efter det att jag sett färdigt på Batman Begins och mer eller mindre bara väntade på att somna. Om knappt ett år är jag tjugofem år. Det är väl inte mer än väntat med tanke på att jag är tjugofyra nu, men det är en rätt viktig ålder enligt svensk tradition, av någon skum anledning, vilket innebär att jag vill ha en stor fest.

Nu till "problemet" (Gudars vad jag är bra på att samla på mig I-landsproblem!) som helt enkelt består i var jag ska ha festen! Jag vet för farao inte ens var jag bor vid den tidpunkten och jag har ingenting som tyder det minsta lilla på att jag skulle bo kvar här. Har fortfarande ingen eller inget som binder mig till en plats och det ger mig visserligen en rätt schysst känsla, ungefär som om jag vore en vagabond, men samtidigt ger det inte mig heller en möjlighet att planera alls. Och pengarna? Kommer jag att ha råd att kunna göra det hela just som jag vill? Bjuda alla som betyder minsta lilla för mig, och deras anhöriga, att ställa upp med jättefest i stil med vad Erik kunde frambringa på hans tjugofemårsfest?

Naturligtvis får jag väl modda lite efter hur läget ser ut när det närmar sig den tidpunkten, men jag hann ändå känna ett litet stygn av oro. Till skillnad från de övriga som jag vet har fyllt tjugofem, eller ens är i min nuvarande ålder, så är jag så mycket mer... oplanerad. Om det nu är rätt ord. Varför tycks det ibland som att alla andra egentligen har koll på vad de vill göra och med vilka de vill göra det, medan jag bara driver omkring för att komma på det inom sin tid? Det känns lite skumt.

I övrigt så har jag börjat på ett litet projekt. Jag ska göra tio falska armhävningar (du vet den där man har knäna i marken) och tio situps morgonen och just innan jag går och lägger mig på kvällen. Så ska jag köra i en vecka innan jag ökar med tio till. Det är lite inspirerat från min kompis Snigel (aka Olle) som gör så i allt nytt han tar sig för - att öka succesivt alltså. Nu har jag inte samma starka mentalitet som han har, men jag tänker ändå ge det ett försök och se om jag inte kan vidbehålla det. Allt för att jag ska kunna behålla lite av min "form" och kanske till och med få lite bättre stryka. Kanske är det också för att jag ska ha något regelbundet att göra.

I morgon blir det att åka in till stan redan vid halv tio (Jisses!) för att vara med på något rekryteringsjippo som arbetsförmedlingen har ordnat. Vem vet, det kanske slutar med att jag får gå på någon intervju om inget annat.

I-landsproblemets slut

Jag känner mig sjukt modig, nu efteråt.

Ja, jag skrev till pojken med stort P och förklarade kort att jag kände intresse för honom. Eller försökte förklara att det var intresse i alla fall och inte kärlek. Man kan inte vara kär i någon man inte känner, insisterar jag på mig själv, vilket alldels säkert är sant. Jag är nog mest kär i försköningen av personen i fråga, vilket jag kom på efter ett samtal med Snigel. Men intresserad är jag absolut och det kan utveckla sig till mer än så.

Dock, ska jag tillägga, så kände han inget mer för mig nu än att jag var rolig och trevlig att tala med. Det innebär att han gärna hör och ser av mig igen, men inte har känslor för mig nu. Det är som jag skrev innan och som han sa " Vi känner ju inte varandra." Vilket jag fullständigt höll med om. Det är inte heller detsamma som att han sa att han kanske får intresse för mig senare, men det gör mig detsamma.

Vad jag blev glad av var att han blev så förstummad. Det tog verkligen tid för honom att smälta det och när han skrev att han satt och var högröd på sin del av tråden, så skrattade jag högt. Dessutom ville han ju träffa mig ändå och ansåg mig vara värd att ha kvar som kontakt och vän så jag är faktiskt nöjd.

Nej, jag talade inte med honom, varken personligen eller över telefon. Han bor långt härifrån och jag är löjligt blyg och förskrämd när det kommer till sådant. Alltså tog jag det över msn.

Nej, jag är inte heller besviken över att han inte alls kunde besvara mina känslor. Tvärtom faktiskt. Han gjorde det så rätt det bara kunde bli. Varför? För att jag slipper pressen det blir av att veta att "om jag bara sköter det här rätt, kanske vi blir ett par" och tro mig, det är en press jag inte behöver.

Visst kommer jag vara nervös ändå första gången jag ser honom efter det här, men jag vet också att det inte kommer vara så underligt som jag kommer inbilla mig just innan själva tillfället. Nu kan jag bara vara mig själv utan att tänka på att bete mig på ett visst sätt och gillar han det så göra han, annars så inte. Men det är mer min stil; göra som vanligt och helt enkelt se vad det leder till, OM det leder till något. Fördelen är dock att han faktiskt vet att jag är intresserad, så blir han detsamama behöver han inte undra. I alla fall inte i nuläget. Men saker kan ju ändras, även för mig.

Dagens I-landsproblem

Hur vet man om man faktiskt har kärlekskänslor i kroppen eller det bara är inbillning? Jag har gjort en deal med en vän till mig som gäller att vi båda ska berätta för våra "tilltänkta" vad vi känner. Nackdelen för min del är att jag lika gärna tror att jag själv inbillat mig som att känslorna är sanna. Ifall det nu finns något som sanna känslor.

Att det är något mer än det vanliga svala intreset har jag väl i och för sig förstått för varför annars skulle jag känna mig så... trägd? Bröstkorgen kramar om mina lungor och det känns emellanåt som om jag inte får luft vid tanken på att skriva till honom och på ett neutralt och pedagogiskt sätt förklara hur saken ligger till utan att säga för mycket. Eller för lite. Samtidigt kände jag mig också miserabel när jag fick höra att han kanske haft sällskap under medeltidsveckan, även om det senare i samtalet verkade som om det var falsklarm. Det måste väl vara tecken på något?

Hu! Tänka sig att jag skulle ha sådana "problem". Eller som Rickard sa:
" Du är alltså mänsklig. " Samt att han kläckte ur sig något med att jag inte verkade vara den personen som kärade ner mig i folk. Åh, så rätt han har! Jag försöker undvika det till varje pris eftersom jag blir så förlamad därefter. Men nu är jag den som jagar så jag får väl bevisa att jag också kan då. Jag önskar bara att jag inte var så förbannat nervös!

Vissa saker blir man visst aldrig äldre kring...

Linköping / Norrköping

Fick en resan bort betald och lånade pengar til hemresan men så fick jag också en helhelg. Började med att dumpa av en väska till Ola där jag spenderade natten samtalandes om Stormtrooperdräkter, datorer, Sverok med mera med honom och hans "sambo" som typ är en av Sveroks styrande. Det där var nördighet på en sådan nivå att till och med jag reagerade. Och så har dem mage att påstå att jag skulle vara tränad av Palmen. Pah, tvärtom skulle jag vilja påstå, om något!

Sedan blev det att hämta Feuflux, Malin och Snigel för att bege sig till Simonstorp utanför Norrköping där vi mötte upp med Rickard och flickvännen Anna och deras vänner. Det blev även inkörsporten till årets första och andra bad utomhus denna sommaren. Dessutom blev det att äta en förbannad massa kräftor, dricka vin, samtala med trevliga personer och ha det allmänt trevligt. Sitter och väntar på att filmen på Rickards och Bearnies dans ska komma upp på youtube. *hehehe*

Söndagen gick åt att städa upp lite, fiska mört som Rickards pappa ska ha till agn, ha vattenkrig och spela roborally innan vi sade hejdå och for iväg mot Stockholm. Bearnie hade jag med mig som guide till Sollentuna, men jisses... Jag hade nog nästan klarat mig bättre på egen hand. *flin* Vi kom rätt i alla fall och äntligen fick jag min sammetsrock jag köpt för minst fyra månader sedan. Tillbaka till City och dumpade av Bearnie vid Hammarby strand (eller något). Synd att han missade tunneln därifrån för det var sjukt fint och mäktigt att de hade blå ljus när tunneln utvidgades till en grotta. För första gången var jag hänförd av någonting Stockholm visat upp för mig.

Kom hem sent i natt. Blev så trött i ögonen att jag blev tvungen att köra in vid ett rastställe och sova en slurk för att inte köra i diket. Vaknade upp just innan ett igen innan jag satte av hemåt. Känner mig fortfarande trött så idag blir det inte mycket gjort. Postade ännu ett brev till a-kassan och hade väl tänkt städa, men det skjuter jag upp till i morgon.

Medeltidsveckan 2007

Hemma igen efter en "semester" som pågått från i lördags förra veckan. Mer exakt den 4:e augusti tills idag då jag kom hem vid två-tiden. Det kan sammanfattas på följande vis:
Varmt, svettigt, socialt, alkoholfyllt, roligt, intrigfyllt, flörtigt, spännande, snyggt.

Vädret var inget annat än strålande och nya kompisar mötte upp med gamla till en salig röra som jag numera är ovan vid och faktiskt kom på mig själv, vid ett tillfälle, med att tycka att det var lite mycket. Snacka om att man kan vänja sig med nästan allt.

Lyckades med att göra scendebut genom att ställa upp på improvisationsteater som gycklargruppen Jauvet anordnar i S:t Karins ruin varje år. Träningen gick riktigt uselt och jag trodde döden skulle vänta mig i samma stund som jag beträdde scenen, men så blev det aldrig. Istället tycks jag ha lyckats rätt så bra, även om det är svårt att säga. Men tillräckligt många, kända som okända, lät dock meddela mig sina uppskattande åsikter så att jag bestämt mig för att försöka även nästa år. Låt hålla tummarna för att jag inte ska behöva ångra mig.

Tricksarna (Trix) hade även sin berömda eldshow. Alltså det är helt otroligt vad dem kan hitta på! Mer eller mindre unga grabbar som går på styltor, dansar, blåser eld, leker med poiar och Gudarna vet vad och det i en sådan klass att det får de mest härdade att hålla andan. Filmklipp och mojs går säkert att finna på youtube sedan länge. Sök på Eldshow, medeltidsveckan 2007 osv. Lätt som en plätt och värt tiden!

Lyckades även hångla med en långhårig kneckt på en av festerna i lägret, kliva fram till en av furstarna och meddela att "Nu kan jag hälsa, för nu är jag full nog " och mer eller mindre bli förälskad i en av lägerdeltagarna som jag först sista kvällen fick höra var singel och inte alls så upptagen som jag trott.

Eftersom han är singel, söt som socker, trevlig som jag vet inte vad, inte homosexuell och tydligen inte heller med flickvän, ska han istället flytta från öland till.. *trumvirvel* UMEÅ!

Fuck it.

Besök och kattproblem

Nu har en hel del tid gått sedan jag sist lämnade mina tassavtryck här men det har hunnit hända en hel del. Bland annat kom en hel del medspelare från syskonskapet.se hit. Vi tittade på film via en projektor på väggen, sov på luftmadrass, åt tacos och marängsviss och bara hade det mysigt tillsammans. Tur och synd att inte fler kunde komma. Tur för att min ekonomi fick sig en törn redan som det var, synd därför att jag hellre träffar folk än bryr mig om min ekonomi.

Sedan hann inte ens den sista spelkamraten fara innan familjen kom. Snacka om skifte i bregottfabriken.
Hittills har vi varit i stan, sett Transformers, paddlat kanot och ätit rökt fisk. Idag hade jag tänkt fiska lite, men efter en blick i rummet insåg jag att jag snarare behöver städa lite. Familjen kom med fler kartonger som bland annat innehöll mina filmer, lite mer kläder och stuff i allmänhet. Nu börjar jag känna att jag behöver möbler att avlasta mina saker på... Får se om päronen dyker upp i kväll. De skulle iväg och se på Wij-trädgårdar i Ockelbo och systern är i skrivande stund iväg och köper brännbara cd-skivor och ett skrivblock till mig så jag kan skriva till mina släktingar.

Ringde handelsanställdas a-kassa också eftersom jag inte såg att de fått in mitt arbetsintyg på min sida. Skickade det i fredags för en vecka sedan men det hade inte kommit fram/ scannats in. Normalt enligt handläggaren, eftersom det är semestertider. Ring igen på måndag annars. Ha! Som om jag sitter hemma hela jävla sommaren för att jag är arbetslös?! Jag ska till Gotland på lördag och tänker -inte- ta arbetsintygen med mig dit! Får väl ta en ny kopia i morgon helt enkelt...

Bokade även tid för avlivning av Madam. Hon hade rymt för någon dag sedan och dök upp i mrose, alldeles säkert dräktig! Och glöm att jag tänker ta ungar på en katt som avskyr människor. Nej, istället kommer jag behöva ge min ekonomi ännu en törn för att avliva henne, till allas bästa. Om hon ändå inte vågar komma ut från sängens dunkel förrän jag sover eller är borta är det knappast något bevis för att hon skulle trivas.

550:- skulle avlivningen kosta, och till det behöver jag köpa en katttransport. Blir allt som allt en si sådär 800:- Inte ens att sluta sitt liv är gratis. Men som sagt; hellre det än att jag ignorerar faktum, släpper ut henne eller har en massa katter jag inte vill ha runt omkring. Det är pinsamt, dumt och idiotiskt att jag som djurvårdare inte kan erbjuda mer, men har jag begått nederlag tänker jag i alla fall stå upp för det. Om jag skaffar min en ny däremot, är jävligt tveksamt. Porthos är god som han är och det är mycket lättare att resa med bara honom, för resa är han kung på.

Besök!

Fick reda på av min mor igår att familjen (utom brodern) kommer upp som planerat på tisdag. Nu är det alltså bara för mig att skaffa dem boende, vilket inte gått så bra hittills. I Sandviken hade dem ett fint billigt Vandarhem, men utöver tisdag natt så hade dem fullt. Måste kolla med den i Gävle i dag, annars kanske jag har ett seriöst problem.

Dessutom kommer flickorna från Syskonskapet.se på fredag. Vet inte vilka riktigt även om några namn är klara, så det blir också en överraskning. Ska dessutom besikta bilen så jag hoppas att det inte krockar för mycket. Har inga möbler i lägenheten heller så det ska också bli ett intressant fenomen.

Måste dock städa idag. Här ska storstädas! Damams, sopas, moppas! Har ju inte dammsugaren här så det blir en hel del fysiskt arbete men snyggt ska det bli! Dessutom fick jag reda på att katternas klösmöbel kommit så det är att lösa ut den också. Jag som knappast är gjord av pengar längre.

Sedan får jag kolla över tillgången på mynt och mat. Vi måste ju äta och leva även om Gotland inte varit ännu och nu kommer mycket att hända i ett svep. Ska bli roligt, men går något åt pipan kan jag börja känna mig stekt. *flin*

Och nu; god natt. Eller god morgon, beroende vem man är!

Linköping

Nu har jag spenderat ännu en helg i Linköping där jag träffat mina kompisar från irc-kanalen där jag så ofta hänger och deras kompisar i sin tur.

Jag har ändå en så förbannad tur som har folk som faktiskt vill umgås med mig. Visserligen innebär det numera att jag alltid måste resa bort för att träffa dem, men samtidigt har det egentligen varit så länge nu. Mer eller mindre. Resor har nu aldrig heller inneburit några problem för mig så jag ser det snarare som en möjlighet.

För ovanlighetens skull var det inte heller bara en och samma person jag klängde på, utan nu fick dem dela vårdnaden av mig. Jag vet att Snigel aldrig sagt något om saken, men det känns alltid lite skumt att ha hans lägenhet som största bas. Kanske är han just så "layed-back" med det hela som han verkar, men det känns ändå bra att jag kan belasta fler än bara honom.

Öh. Vad fel det där lät. *skrattar*

I alla fall så kom jag tidigt på fredagen och sov en tupplur i parken efter att jag haft en liten utelunch med mig själv. Det gjorde att jag lyckades bli smått röd på ena halvan av ansiktet och ena armen, men inte på andra hälften av mig. Som tur var var det bara en halvtimme jag låg där så det tog inte så hårt.

Förfest på kvällen hos Lisa och Ravnos tillsammans med Feuflux, Dimfrost, Haltageten, Snigel, Aliwa och Yasslilus. Blev att dricka lite, snacka skit och kasta godispapper på varandra och "låtsas" att det var firebolts.. Eh nej. Det var bara på skämt, vi tog det inte på allvar. Jag lovar.
Ut till Platens sedan. Mycket trevligt. Eller i alla fall så hade jag det även om musiken kändes lite underligt att skutta runt till. Jag själv är faktiskt för musik som har ihjäl hjärnceller när man är ute. Det matchar spriten jag dricker.

Avslutade morgonen med lite eftersnack på förfestplatsen sedan hängde jag med Yassilus hem och däckade vid sex på morgonen någongång efter mer än 35 timmar i vaket tillstånd.

Vaknade just innan två på dagen med ett sms som berättade att jag skulle på inflyttningsfest på kvällen. Happ.

Upp, diska, klä sig, kvida lite över brist på ork, tacka för sig, knalla iväg.

Aliwa och Dimfrost dök upp hos Snigel och fick se mig i mitt allra piggaste tillstånd, som ändå var oförskämt piggt är jag rädd. *flin*

Byta om, knalla iväg, träffa nya trevliga människor vid namn Kotten, Bodil, Carin, Can, Stina. Aliwa dök också upp och så var det Snigel förstås. Kände mig lite trögstartad, men när klockan närmade sig 21 -22 så var jag rätt lik mitt gamla glada jag igen. Blev inte så väldans onykter av förklarliga skäl men hade det ändå trevligt. Avslutade i stan med lite snack och kramar sedan bar det av till "min" specialla soffa. Snackade skit ett tag och däckade bara för att kliva upp och åka hemåt vid 07.40

Skola i stort

Vaknade upp strax efter nio, tack vare att katterna fick för sig att det var tid att leka. Har därmed sovit på tok för lite med tanke på att jag somnade efter sex någongång. Vaknade. Kollade klockan, startade irc och med ens satt jag i en diskussion kring huruvida man skulle öka, alternativt ha kvar, gymnastik i skolan.

Jag ska ärligt talat säga att jag avskydde idrott i grundskolan och första terminen i gymnasiet, innan jag hamnade i Svalöv där jag däremot kom på mig med att tycka att det var riktigt roligt mellan gångerna. Nu i efterhand däremot, äldre och klokare, inser jag att jag faktiskt haft nytta av alla lektioner genom åren. Två timmar i veckan står jag stadigt för att barnen och ungdomarna behöver röra på sig, men att det kanske inte alltid passar med bollsport för alla. Alternativ är bra, bara de rör på sig!

Efterhand skiftade ämnet, så som ämnen tenderar att göra och vi for igenom nyttan av prov, lärarnas påverkan på information, mobbing och alternativa bantningskurer till vårt allt fetare samhälle. Till slut kom vi in på betyg. Anledningen till att mitt betyg går att skåda. Inga bedårande resultat men på det hela taget fullt dugliga. Har alltid varit nöjd med mitt MVG i Etologi till exempel. Hästkunskap, däremot, skulle jag skämts för om jag haft mindre med tanke på all tid jag ändå spenderat i stall.


Nu, däremot, borde jag alldeles snart ta mig till banken. Förhoppningsvis kommer nu inte bara pengarna från telia in på mitt konto, utan att de även ser till så jag får en kopia på mitt arbetsgivarintyg.

Hemsidan

Jag börjar nästan bli duktig på att uppdatera hemsidan. Nästan. Två gånger på tre dagar har jag varit inne nu och det säger inte lite det. Inte för att sidan blir strålande för det, jag suger helt enkelt, men det känns ändå bra på något skumt vis. Kanske för att jag faktiskt gör något även om det inte betyder att jag lämnade datorn. Sidan finns här ---> Hemsida

Fast nå, jag har lämnat lägenheten idag och tog katten med mig. Fick handla kattmat i all hast eftersom hans tog slut i natt. Duktig som han är både åker han och går i sin sele så han sköter sig själv. Är nyttit för honom att komma ut och nu så sover han här strax framför mig.

Har sökt jobb nu också. Två stycken. Ett till ICAMaxi och ett till polisen. Inte en chans att polisen tar an mig, men frågan är ju fri. *ler brett* Kom på, utav ingen anledning alls, att det kunde vara kul att vara väktare. Men då behöver jag troligtvis träna.

Tog även kontakt med Gefle katthem angående volontärarbete. Vad fan, är man arbetslös så är man och om jag skaffar mig en cykel så får jag ju, dessutom, träning.

Ah just. Fick mail av Linniz också, som har hand om Congressus 2. Verkar bli en plats för mig där som skrivare. Det ni! Nu vet jag vad jag ska försöka rota upp till mig på Gotland. Önska mig lycka till! Ska dessutom bli jävligt intressant att se hur man klarar av att spela en människa i misär. Mer information finns på LajvNorr i kalendern.

Säng

Igår morse kom min säng som jag köpte på Ikea. Det är förbannat smidigt att få dem hemlevererad på sånt vis när man, som jag, är ensam och har en liten bil. Ensam monterande jag ihop benen (vilket låter just så lätt som det var) och äntligen fick jag spendera natten i en säng!

Helt sjukt att jag faktiskt bara sovit på golvet, i skogen och i några enstaka soffor sedan den 23:e maj. Inte för att jag direkt känner mig mindre stel, kanske är jag numera ovan vid att sova mjukt eller så är sängen inte... öh inliggen ännu?

Och från att ha bestämt mig för en säng med 105 cm bredd så blev det en på 120. Den största sängen jag någonsin ägt kan tilläggas. Och nej, jag ligger fortfarande på en löjligt liten bit av den, men om katterna skulle få för sig att dela plats med mig så är det ju lugnt. Dessutom var det ungefär 200:- som skiljde i pris på 15 cm bredd så.. what the heck! Man lever ju förhoppningsvis bara en gång!

Nidum VI

Regn igen, men den här gången avstannade inte lajvet, om än att det istället gav en hel del offande i lägrets tält. I mitt fall väljer jag hellre det än att allt annat skulle stannat av eller gått hackigt helgen igenom.

Återigen är det svårt att minnas allt och än mer i rätt ordning. Det är många faktorer som spelar in på lajv och var och varannnan besökare spelar en viss roll i sådana här event. Likväl ämnar jag, ännu en gång, göra ett försök att sammanfatta just vad som hände. Here goes!

Jag spelade denna helg en ung adelsdam som flytt undan "Storkonungens" soldater då de stormade min fars lilla borg i mening att jaga bort alla Limajdyrkare från det land som han tagit till sitt. I tumultet blev jag av med hela min familj men såg en grupp människor i fjärran på väg bort. Springande kom jag slutligen ikapp dem, bara för att inse att min familj inte var bland dem. Eftersom borgens marker stod i brand bakom mig så vågade jag inte återvända utan följde med denna okända grupp människor.

Fyra måndader senare är vi i svartlandet. Ett ogästvänligt skogslandskap som tycks innehålla allt man kan tänka sig. orcher som jag tidigare bara trott fanns i sagor att skrämam barn med. Knytt. Mörkeralver. Onda andar. You name it.

Vår grupp har slagit oss samman med andra flyktingar nyligen, men i denna större grupp märks det redan en viss uppdelning. Själv drar jag mig mot grevinnan, som liksom jag är en ogift adelsdam som öskar annat i livet än att leva bland pick och pack i en skog där vi inte alls känner oss välkomna.

Så småningom börjar en utav våra två religiösa ledare, den manliga Tibrand, utmärka sig i och med att han önskar ett mansstort blodsoffer i Limajs ära. Bara det var väl illa nog med tanke på att vi inte hade några allierade i en skog där alla tycktes vilja bli av med oss, men när han så småningom önskade livet av specifika människor och till slut även en önskan om att offra spädbarn blev jag allt mer illvillig till hans fortsatta existens. Än mer då han bjudit in mörkeralver att bevittna det hela. Mina försök att övertala prästinnan om det goda i att offra prästen föll dock inte henne i smaken trots mina goda argument:
1. Vi blir av med den allt mer aggressiva prästen
2. Limaj kan väl inte annat än uppskatta ett så högt offer
3. Mörkeralvernas inbjudan blir inte struken och därmed blir de inte heller besvikna.

Prästen lever alltså vidare och i och med detta börjar jag själv se fiender i vårt eget läger. Några jag tidigt pekade ut som opålitliga var den rundlagde självplågande bonden, den långa skäggiga bonden med allt för mycket attityd, de båda manliga stadsborna. De, skulle det visa sig, var alla mer eller mindre opålitliga.
Dock utsattes även de två yngsta pojkarna i lägret för min misstänksamhet en tid, men den släppte jag snart. Ett gott val för det märktes åtminstone inte av något svek hos dem.

En av de våra dör och ses senare gå igen. Det fanns en nekromantiker på området! Denna kunskap är det som mest skakar om min uppfattning om livet mer än något annat jag lyckades träffa på under lajvets gång.

Prästen lämnar slutligen vårt läger. Onekligen har han uppfattat att åtminstrone några av oss önskar hans bortfall.

Vi flyktingar får även ett brev i vår ägo. Med detta kommer en massa tecken och några ledtrådar om hur man översätter dem till ord man förstår. Det är en uppgift jag tar mig an. Långt hinner jag dock inte innan jag meddelas att vår "Präst" sökt sig till mörkeralverna och lejt vår alkemist till att droga ner oss. Vi får en önskan om att ligga som döda tills en signal ges då vi ska överumpla vår "gode vän" och hans anhang.

Något går fel. Ingen signal kommer och det kommer fler orcher än vi räknat med. Alkemisten flyr och själv ser jag inte mycket från min plats på marken. Vid ett tillfälle försöker jag dock få tag på prästen i mening med att dra omkull honom, men missar! Prygel och hot om försälning blir min lön innan jag förgäves försökte muta en orch att släppa mig fri bara för att istället nockas.

När jag vaknar är orcher och präst borta, men bara för en tid får jag höra. Vi som är kvar flyr platsen men stannar i närheten när Tibrand återvänder och säljer vår preästinnas kropp till nekromantikern. Nu börjar jag bli lite bitter. Milt sagt.

I en hastig reträtt blir jag av med resten av gruppen. I ett försök att finna dem vandrar jag slutligen ut ensam i skogen men kommer ut vid mörkeralvernas läger! Ingen hör mig och jag lämnar ett visitkort i form av en lina från lägret och en linneduk i ändan.

Slutligen finner jag dem och vi somnar till slut i tältet efter lite offande och sång. Vaknar på morgonen utav att det ropas av rustningsklädda folk utanför; Storkonungens soldater har kommit till skogen.

Lajvet är slut.
Och jag är trött, men nöjd. Trots regn och fuktighet.

Ätternas rike

Detta får nog påstås vara mitt tråkigaste lajv hittills. Det säger inte så mycket därför att det bara är mitt fjärde totalt och jag ändå inte hann med att ha det alltför tråkigt, men sanningen är ändå sådan. Och varför var det tråkigt? Enkelt; det regnade. Och då menade jag inte att det duggade eller kom små korta regnskurar. detta var snarare ett rktigt försenat midsommarväder som, som tur var, inte höll på hela helgen.

Spelade själv en forskare i populationskontrollsministeriet. Váinara utav Sigram. Sigram är den styrande folkgruppen; vi äger landet alltså styr vi dess invånare. Se det lite som nazityskland.

Började väl under fredagen. Efter incheckning och genomgångar fick jag igång min roll rätt så fort, vädret var fullt acceptabelt och jag började spinna på en eller annan tråd. Gjorde mig bekant med lägret och värdshuset, sökte rätt på en eller annan viktig individ.

Nu är det svårt att minnas allt i kronologisk ordning och i ärlighetens namn är alltför ingående berättande långtråkigt så jag ska försöka korta ner det, min natur till trots.

Jag fick tillgång till en dryck som gav mig viss kontroll om jag valde att bruka den. Denna brukade jag på ett antal Sigram eftersom den alv, vid namn Brutus, jag först haft som mål lyckats undkomma våra vakter. Denna alv är därtill en utav mina mer långvariga "försökskaniner". Det blir senare uppdagat vilka jag förgiftat och det utan att jag egentligen fått alltför mycket information. Visade sig att jag varit någon timme för tidigt ute för att mina måltavlor skulle fått någon information utav större vikt.

Vad som även uppdagas är det brev jag skrivit till min tidigare älskare bland folkgruppen Cuvi (som påminner om zigarenare) för att få tag på drycken. Två alviska "livvakter" avslöjar att de egentligen är placerade för att se över Sigrams förfall och vips; Jag blir torterad och utkastad ur gruppen att leva med Cuvi, som krigshärskarinnan så snällt ansåg passade sig!

Knäckt och ensam, ytterst ovillig att förknippas med något så brokigt och opassande som Cuvi, ömkar jag mig själv. Får hjälp utav människor (dessa smutsiga byrackor) att finan skrivdon och papper. Försöker skriva ner en förklaring till mitt handlande. Orcherna kommer. En utav deras halvorcher har varit en utav mina andra "undersökningar" och nu söker dem hämnd.

Itvingad gift och skuren blodig, rafsar jag ihop ett brev på hjälp som totalignoreras. Orcherna är inte nöjda med att jag nedskrev mitt behov av hjälp och tvingar mig lida ytterligare. Gör mig till deras slav. En slav som sakta dör ut i kramper och smärta från deras beandling. Tvingas utropa vad som egentligen pågår inom populationskontrollssministeriet utanför värdshuset inför nästan varenda närvarande individ innan jag slutligen halvdöd säljs till Mohammud, som därmed köpt in mig till Cuvi.
Blir slutligen räddad utav välvilliga alviska magiker, men till vad?

Kan skammen bli större? Kan Váinara återkomma till det stolta Sigram, och hur i helvete ska hon klara sig i Cuvi med både tidigare älskare och försökskaninen Brutus på plats?

Så tråkigt, men så roligt! Vädret har sådan inverkan på livet fortfarande.

I have a dream

I dream away

I dream of fire
I dream of flames in the sand
I dream of rage
I dream of killing in the sunlight

I dream of your blood on my skin
dreaming of beeing a murderer without hesitation
the warmth beeing drained from your body
into my soul

I dream of fire
I dream of flames in the sand
I dream of rage
I dream of killing in the sunlight

I dream of hunting thorugh the darkness
dreaming of beeing the shadow in your heart
the hope leaving your mind
into myself

Dagen D

Eller helt enkelt dagen som aldrig lär ta slut. I alla fall inte än på en timme.

Sitter helt neklt på arbetsförmedlingen i Gävle och det är just så segt som det verkar. Genom lite nybörjar-hackeregenskaper lyckades jag med att fiffla mig ut på min egen sida, att i alla fall skriva lite medan jag ändå bara väntar på att de sista tre ska få sina ahndledare innan det är min tur. Det har tagit en timme att låta två nummer gå. Gah!

I övrigt är vädret varm och fint, till skillnad från hur det är i Malmö tydligen. (Yey, ett nummer till! Bara två kvar! Ett kvar!)
Folk är lugna norrlänningar, även i den "stökiga staden". Har lyckats bli bjuden på middag också. Ett oavnt scenario. Kanske är man lite inskränkt ändå när dte kommer till kritan? Varför skulle inte en man, som skulle kunna vara min pappa, kunna bjuda hem en på middag utan baktankar? Jag får nog fundera på varför jag kände mig så olustig. Fast det var rätt trevligt, det var det.

För säkerhets skull stänger jag ner nu, så inte mitt nummer plötsligt poppar upp. Stor chans. Kanske skulle man arbeta på arbetsförmedlingen? Jobbet verkar inte alltför stressande och arbetstiderna är ju fina.

Flyttat och klart. Eller nå, flyttat i alla fall.

Så då var det gjort.

Jag har flytt Malmö och tagit mig bort till Gävletrakten med lite hjälp utav Mats som hade givit med sig att hålla mig sällskap hela den lång vägen mellan Växjö och Valbo, där jag nu bor.

Kom alltså i fredags eftermiddag och allaredan har här hänt en massa saker, utöver att jag besökt Ikea och där beställt en ny snygg bordsskiva efter lite om och men.

Jag har fått en ny familjemedlem, som ännu inte fått något nytt namn. Halva gårdagen gick åt att hitta till Järvsö och hämta upp denna nya individ utav familjen Roos. Dumt nog hade jag ingen kattransport med mig eftersom mitt fluff till Porthos aldrig behövt det, och naturligtvis rymmer hon från selen. Det resulterar i att jag, vid första bästa tillfälle, slänger mig efter henne innan hon flyr, vilket också resulterar i blodvite. För min del då.

Idag har alltså båda mina mina händer till viss del svullnat upp, och värst är vänsterhanden som igår såg rätt oberörd ut. Nu sitter jag alltså bara och väntar på att jag kan gå till vårdcentralen som ligger ett hundratal meter härifrån. Klockan två har jag tid. Och snälla rara, ge mig inte någon förbannad spruta!

Dessutom har jag hunnit att tala med en gammal tant om hur fin svans min katt har, snackat med tjejer i båda de lokala djuraffärerna, fått telefonsamtal utav Sopstationens anställda som stod utanför min dörr (?), vilket visade sig vara dörren i Malmö.
Fått tid för besiktning utav lägenheten den 1:a juni, kollat upp hur jag bäst tar mig in till Gävle med buss för att där besöka arbetsförmedlingen och fått svar utav Youmi som bor i Gävle.

Därtill har jag, återigen, tagit kontakt med westernryttare i hopp om att få lära mig western. Tjejen jag skrivit till tyckte redan nu att jag borde anmäla mig till ett ridläger. Får se.. det låter lockande. Ska bara ha råd också.

Och som ni ser, har jag dessutom allaredan internet. *lycklig*
Nu ska bara bänkskivan komma så har jag ett riktigt högsäte!

Puss och klet, brunstig get!

/VildKatt

Grattis till mig!

För just nu, eller i alla fall idag, har jag fyllt mitt 24:e år.
Något party har det däremot inet blivit, utan jag har firat min födelsedag med ett glas mjölkdrik, gryta, ris och en lugn dag framför datorn som bara avbrutits utav nyss nämnda maträtt samt Iza som hämtade Tv:n, Malin som ville titta på cykeln jag tydligen hade hos mina föräldrar, och tvätten jag tvättade.

Fest har jag däremot haft och det under lördagen. Blev faktiskt riktigt lyckat. Inga slagsmål, inag gräl, inga bittra tårer och en massa sprit och konservburkar! Yey, nu slipper jag nästan att helt tänka på mat den närmaste tiden efter flytten. Och Kalle behöver lära sig att se skillnad mellan punkare och hårdrockare tydligen. Han som var så lycklig över att han hittat två hårdrockare till mig. XD

Har dessutom lyckats få igång min "köpa-hormon" som löpt amock gällande lajvkläder och dylika tillbehör. Har beställt pärlor och lim att göra egna smycken med, samt sniffat upp två snygga svarta rockar att använda, utöver att jag nu bett söta duktiga Anna att göra än mer kläder åt mig.
Hejdå tusenlappar!
Dock var det riktigt intressant att be folk skicka sakerna till min nya adress.. Känns liksom.. skumt.

Åh!
Snart är det dags! Jag ska bara uthärda fyra arbetsdagar till, sedan är det tid att tänka på den sista packningen, alla samtal jag måste ringa och alla möbler jag måste bli av med!
Jag ser fram emot det, om inte annat så för att få veta om mitt val nu verkligen var så bra som jag trott, eller om allt bara blir bajs! Jag kan hantera vilket som, det är bara nu när jag inte vet som jag känner.. intensivitet.

Nej nej, nu får jag sysselsätta mig med något annat, som att klappa på Porthos lite, för snart får jag damp.

Hipp hurra för mig.

/Jessica

Pankare än pankast?

Nog för att jag får vara med om en hel del kuligheter, men det är också onekligen besvärligt att vara så lättmanipulerad!

Allt började med att Elin gav mig en länk till hemsidan om Ätternas rike, ett lajv som kommer att bli av i trakten av Skellefteå.
Det slutade idag med att jag inte bara har lyckats skriva ner en karaktär på ett dokument,
svarat på frågor om dess tankegångar och beteende,
lämnat personuppgifter och viktig info och betalat anmälningsavgift.
Jag har dessutom lyckats ordna med en ylletunika i svart och rött ylle med mycket hjälp av Anna Mustonen. Eller rättare sagt, hon gjorde allt, jag bara betalade.
Dessutom har jag skaffat byxor i svart och eventuellt en rock i sammet.
Allt för att jag ska få lov att spela en kokett mörkeralv under en helg i norrland.

Och jag som inte ens vet om jag har råd att äta efter flytten...

I övrigt har jag fått katten kastrerad, vaccinerad och id-märkt. Där blev jag också direkt av med 930:-

Sedan hälsade jag på båda mina fastrar och fick därmed provat bilen på lite längre sträcka än till och från jobbet. Den fungerar nu fint igen och ska i alla fall hålla till Valbo. Hoppas jag. Har jag sedan flyt ska den troligtvis ta mig upp till Skellefteå med.

Nu närmast ska jag på bio i morgon, på fotbollsmatch med jobbet på lördag och efterlängtat (yeah riiight) arbete under helgen.
Fortfarande har jag inte sålt några möbler. Snart börjar det bli bråttom.

Och min karaktär i WoW är nu uppe i lvl 14. Bara 56 levlar kvar.

Lajv

Åkte till Öland på lajv två dagar efter att jag kom hem från GothCon. Det var hem, tvätta, packa om. Snabba ryck!

Sov i Jannikas soffa från tisdagen till onsdagen och såg på medan hon och hennes pojkvän Erik sydde sitt sista, innan jag hjälpte Erik med att trä ett par nyskodda skor ut och in. Eller om det blev in och ut, för de skulle vändas. Åkte till Öland tidigt på morgonen och vi var där lagom till eftermiddagen efter att vi pausat och köpt gratiskakor. Ellar nå, jag köpte kakor och mat men glömde visa upp dem som jag så tydligt hängt på armen. Gratis är gott. Och dte var faktiskt helt omedvetet.

Spelade en köksa (fd. sköka) till ett före detta horhus som lyckats ärva en adelstitel från en utav sina många kunder. En titel som inte gavs mig eftersom jag inte föddes inom den inavlade familjen... Avundsjuk? Nääedå, inte jag inte.
Synd var att Överste Bruno i Garmsänkas kompani aldrig kom till spel så jag kunde spionera med effektivt på Släkten Tre Liljor, men i övrigt är jag nöjd. Fröken Rudas (Jannika) lipande och bölande gjorde att min roll gick från ängligt rädd med planka i hand, till övermodigt stursk med påk i hand..

Lajvet i sig var lyckat och fick fram höga skrämselfaktorer bland skogsfolk man sällan såg, tassel på nätterna, fräsanden i dungar och skrapanden utmed tältdukar. Galna brygder givna av skänkflickor med sött utseende gjorde inte saken sämre och än bäst blev det när den homosexuelle Frisk blev allt annat än frisk och sprang omkring med bjällra sminkad som jokern i Batman. Trots ljusan dag blev till och med jag upprörd, in som off.

Phu, mycket att säga så långt att skriva och ändå kommer inte ens hälften att förstå om de så läser detta. Vilket inte så många gör alls.

Nu är det slut på det mesta resandet även om dett besök hos systern i Halmstad är att vänta. Istället blir det att sälja a ägodelar, slänga skräp, packa och försöka få rätt på bilen som lagt av igen. Hoppas verkligen den håller upp till Valbo.

I övrigt måste jag nog välja lajv att åka på...

GothCon 2007

En långhelg av vänner, skoj, stim eftertanke och sömnbrist (i nämnda ordning) och jag kan inte känna mig annat än nöjd. Mindre nöjd över att jag skulle arbeta dagen efter hemkomst, men man kan inte få allt, sägs det.

Det är så förannat trevligt att åka på konvent att jag inte kan förstå det, fortfarande. Än roligare var det i år när jag faktiskt kände igen fler än väntat! Mitt andra konvent och det blir bara roligare och roligare (well duuh). Till skillnad från förra året gled jag inte heller bara omkring utan fick med flera större omgångar rollspel, några mindre, ett kortare motionerande i Guranga, brädspel och kortspel.

Inte heller har jag förr fått så många kramar på så kort tid! Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta för att det är så..ovanligt eller gråta för att jag är så lätt att ändra på, jag som typ aldrig kramar folk annars. Man tar vist seden dit man far, eller något.

Och kanaliterna på #rpgonline är bara så jävla grymma! Love u all babes! *VildKatt going fjortis*

Hann även med en del samtal bland allt skoj. Bland annat satt jag och Mats och bara pratade allmäna frågor en hel morgon. Gamla minnen, reaktioner, personanalyser och uppdateringar på det personliga planet. Jag älskar tjo och tjim och är nästan med på allt jag tycker är roligt, men ibland är det faktiskt lika tacksamt att bara sitta och prata. Ett annat tecken på uppskattning. Tillit.

Ibland skulle jag kunna sitta i evighet, berätta om alla jag mött, alla känslointryck jag fått, hur litet jag sovit och analysera mitt eget beteende mot de omkring mig, och deras beteende tillbaka, men jag orkar inte skriva det, och säkert orkar ni inte läsa det. Istället säger jag det såhär; En stor kram till er alla, speciellt följande personer:

Elriique
Ymir
Bearnie
Arvidos
DeBracy
W176
Xhakhal
Wilper
Mats
Växjö-gänget i stort
Fogge
Nicklas
The Gorger

Och efter en händelse följer nästa. Jag har tvättat och inhandlar foder, packat och duschat både mig och katt. Det är dags för lajv. Jag längtar!

Skidsemester avklarad.

Phu.
Med blåmärken
och träningsvärk i bagaget är jag nu hemma en sväng. Ska arbeta i två dagar innan jag åker igen. I stort hade jag annars det jättekul, och fan också att det är så svårt att åka på saker i snön (förutom pulka då). Hade ingen koll på brädan alls, därför att jag inte ens kom upp på den efter jag ramlat, och skidorna var egentligen inte mycket bättre.
Dock lärde jag mig svänga ordentligt efter att syrran lurat upp mig på en lång (och egentligen avstängd) backe uppe i bergets topp. Mötet med granen på vägen ner gjorde mig dock ännu litet stelare dagen efter. XD

Vad gäller flyttningen.. gah.
Har knappt dammsugat ens en gång, och med så mycket resor på gång.. känns som det blir sista minuten för allt igen. Fast dte känns rätt mycket mig faktiskt. Brukar bli då det blir bra också. Katten är hos systern nu i alla fall, så han hårar inte ner så mycket på en tid. är jag då smart, ser jag till att avhåra mina lakan innan jag packar ner dem.

Ska dessutom se över ett datum för utflyttning/födelsefest, och se över vilka som fortfarande vill och kan följa med mig när jag flyttar upp. Hade några frivilliga tidigare, men de har kanske bangat ur.

Syrran ska i alla fall ha min bäddsoffa och jag tar hennes uppblåsbara madrass så länge. Blir ett bra byte.

I övrigt bör man kolla in http://vildkatt.bilddagboken.se för senaste bilderna från semestern.

Things

Kom på världens bästa idé!
Tänkte ju inte ha kvar så mycket saker från förr, vilket innebär att jag inte heller vill ha kvar mina rollspelsprylar. Än mindre som jag faktiskt aldrig spelar med dem. Eftersom jag ska till GothCon, rollspelskonvent i Göteborg, kan jag ju helt enkelt sätta upp prylarna till försäljning på den lokala auktionen. Skitbra!

Ska bara damma av mina bretonnian och hitta alla mina d&d minis osv.. Någon hundring till kan jag nog få in, vilket (om inget annat) kanske betalar min vistelse där i alla fall. Gudar, jag är så smart ibland.

Var i Linköping över helgen, och utöver att jag tabbade mig -fett- och fick skämmas huvudet av mig, fick jag faktiskt en present. Och jag hatar den. Eller.. Jag älskar att hata den, eller så hatar jag att älska den. Jag skulle ju inte ha så många prylar med mig upp!
Så får jag en fet rosa häst i porslin... Gah!

Den-är-så- FUL!
Men eftersom det är en present så måste jag behålla den... Dammit!

Fått lägenheten!

Vaknade utav att mobilen ringde. Numret var helt okänt för mig, och jag svarade.

Det var Gävlegårdarna som ringde och ville höra sig för. Om jag hade tittat på lägenheten, vad jag tänkte göra där uppe, om jag hade fast jobb nu och för hur länge. När jag svarat på allt (i nyvaken whiskeystämma) så verkade tanten i fråga nöjd, och lät meddela att de skulle skicka mig kontraktet som börjar gälla från och med första maj!

Yey me!

Trädgårdsgatan 13 B, watch out!

Att Ikea ligger jävligt nära, gör inte heller saken sämre. *Mohahahahaha*

En länk:

Fick den utav Jannika, och den är så fulsöt. :D

Grundkurs i danska? XD

http://www.youtube.com/watch?v=amzjZvG0T6w

Kopiera och klistra in, helt enkelt.

Bye bye fishies

Så har vi börjat så smått. Har kommit iväg till ikea och köpt mig flyttkartonger (som ännu står orörda mot en vägg i väntan på att brukas), och mina fiskar sålde jag igår så nu blev lägenheten märkbart luftigare, trots att det var ett så litet akvarium. Sjukt egentligen.

Ringde dessutom den nuvarande lägenhetsinnehavaren. Den förra lägenheten som jag var intresserad av, hade en trevlig och utåtriktad inneboende, denna däremot..
Stiff och stel och hörde inte vad jag sa, dessutom hjälptre hon inte till med samtalets gång alls. Här har vi ett modifierat exempel på hur det lät:

"Hallå."
"Hej. Mitt namn är Jessica. Är detta (personligt förnamn och krångligt efternamn)?"
"Va?"
"Är detta (namn igen)?"
"Va?"
"Är det ni som har lägenheten som är på annons?"
"Ja."
"Okey. Jag undrar om allt är som det ska. Finns där badkar?"
"Ja."
".... Och balkong?"
"Ja."
"Ah, okey. Så bra."
"...."
" Och där är lugna grannar och så?"
"Ja. Det är trevligt här."
"Ah, så bra. Och ingenting behövs göras om?"
"Nej. Jo, golvet i köket kanske, men annars är det fint."
"Så bra, jag tackar nog ja då. Låter bra."
"Ja."
"Nå, tack så mycket då, det var allt jag ville, hoppas jag inte störde."
"Nejdå. Hej." -klick-

Tack för all information. XD
Tur att inte alla kvinnorär sådana. :-P

Start

Har sålt akvariet och mina fiskar för en hundring, rätt och slätt. De hämtar dem på fredag, samma dag som jag får reda på om jag får lägenheten eller ej. Ska få denne man att se på min fula gamla byrå med. Om inte annat kanske jag kan få en två hundra för den med? Känns som man fått in lite ruljans på det hela.

Blocket.se kommer få se upp inom en snar framtid. Har bokat in ett besök på Ikea på tisdag, att inhandla flyttkartonger, sedan är det bara att slänga/packa/sälja saker och ting.

Heja mig!

Tiden kryper fram

Ibland går tiden bara för sakta. Jag vill veta om jag får lägenheten nu!
Inte minst så för att ge mig en kick till att faktiskt sätta igång med att packa ner böcker och slänga skit.
Det mesta ska bort, på ett eller annat vis. De större tingen, plus mina warhammerfigurer, räknar jag med att sälja. Kanske en del utav de kläder jag aldrig använder möter samma öde; resten slängs i klädinsamlingskontainrar. Akvariet med lite fisk och växter, sålde jag för en hundring i en snabb affär. Det är en början. Köparen i fråga skulle dessutom ta en titt på min gamla fula byrå. Med lite tur vill han ha den också för en hundring eller så. Kan man kanske ta två hundra för den? Ska tänka på saken..

Trots att jag givit mig fan på att inte köpa hem mer, har så ändå blivigt gjort. Förra veckan köpte jag hem ritpapper, pennor och pensla tillsammans med böckerna "Lär dig teckna ansikten" och "lär dig teckna djur" för att jag skulle ha något att göra de första tre kritiska månaderna i Valbo (Gävle), och idag beställde jag hem skogsgrönt tyg till en klänning jag ska be Carolin sy åt mig. Det är svårt att låta bli, trots att jag vet att jag måste spara, spara, spara.

Den första månaden utav hårdsparande närmar sig. Får lön i morgon och utav detta måste jag spara sex tusen kronor. ja du läste rätt; 6.000:-

Vi får väl se hur det går, men ger jag mig bara fan på det kommer det att fungera.
Det måste det.

OMG!

Hittade en lägenhet till idag som jag vill ha, och vad gör jag? Jo, jag dissar den lägenhet jag nu suttit och väntat på både länge och väl, för att ta denna nya. Shit säger jag bara. Hyran skiljer med en hundring och ger mig två kvadrat mer, plus balkong! För bra för att ignoreras!

Sätter upp en bild på nya lyan också, sedan är det bara att hålla tummarna!

Iiiiiiiiiiiih!

Ja, tack.

Har tackat ja till lägenheten, så nu är det bara att vänta. Hittils är jag den som tackat ja, som har högst köpoäng. Ser gott ut.

Där var dock inget badkar trots att ritningen sade det. Kom dock ändå på det klara med att närheten till buss och busshållplats, köpcentra och bra hyra kompenserade det. Fick ett påpekande om att köket kunde behövas målas om, men att det fanns hyrespengar till det. Gott! Om inte annat kanske jag har något att göra den första tiden i Valbo?
Hoppas, hoppas...
Den 23:e väntar jag mig ett svar!

Så mycket att göra.. Skaffa tyg som Carolin kan sy, betala anmälningsavgift till lajv och till GothCon. Bestämma om jag vill spela något på conventet, komma på hur jag billigast kommer upp...
Ai caramba!

Okey, nu börjar jag bli nervös!

Fick erbjudande om en lägenhet till idag, och denna gången verkar det lovande. Ritkigt lovande. Tio kilometer till Gävle centrum är nära nog att möjligheten att cykla är tillgängligt att tänka sig. En etta med 33,4 kvadratmeter med kokvrå, klädkammare och badkar (?!) på andra våningen. Hyran går på 2.400:-/ månaden.

Så kom vi till det här med karens...

Tre måndares karens innebär noll i inkomst, vilket gör att jag behöver spara till tre månaders hyra och räkningar för att klara mig helskinnad tills dess att jag får a-kassa.
Tre månaders hyra ger en räkning på 7.200 :-
Sedan måste telefonen räknas in, liksom elen och mobilen, samt bilförsäkringen. Dessutom har jag 18 månaders bindningstid på mitt internetabonnemang så den räkningen kommer jag inte heller ifrån.

Internet: 300:- (som minst) gånger 3 månader = 900:-
Bilförsäkring: 400:- gånger tre månader = 1.200 :-
Elräkning: 900:-gånger två omgångar (gammal + ny lägenhet) = 1.800:-
Telefonräkning: 450:- gånger tre månader = 1.350:-
Mobilräkning: 550:- gånger tre månader = 1.650:-
Slutsumma övriga räkningar: 6.900:-
Tillägg för hyra av lägenhet: 14.100:-

Om jag är flitig, kan jag med lätthet spara in 6.000 kronor / månad, vilket ger mig 18.000:- efter de tre månader som jag är kvar i Malmö.
Dock har jag ett lajv och en fjällresa att tänka på också..

Tajt! Då är nämligen inte resan upp ens påtänkt..
Dock får jag en lön till i juni för det lilla jag arbetar i maj månad, samt ersättning för den semester jag inte tagit. Hur mycket detta rör sig om, däremot, vågar jag inte ens tänka på.

Alltså; Ska jag ta lägenheten och spara mer, eller ska jag fega ur lite till och försöka få en billigare lägenhet på betydligt sämre läge?

Gaaah!

Andra omgången nej

Så, nu har jag sågat mitt andra erbjudande om lägenhet. En tjugosexkvadratare som jag nog kom underfund med att jag tyckte var för liten. Det måste ju bli minst 32 kvadratmeter trots allt. Ska bara ligga lågt och spana en tid nu tror jag. Har en känsla av att de inte uppskattar hur många nej som helst, trots allt.

Gudar! Varför känner jag mig så lugn kring det hela? Som om alla andra oroar sig mer än mig. Helt knas. Om jag känner mig själv rätt kommer jag dock att dö av spänning ungefär en två veckor innan flytt elelr något.

Btw.. Någon som vill ha ett akvarium?

Erbjudanden

Fick erbjudande utav Jocke på jobb att ta reda på vad det kostar att få upp mina prylar. Skulle helt enkelt ge honom det billigaste prisförslaget som jag fått utav flyttfirmorna och sedan fick de komma med ett eget prisförsag. Hade varit så jävla gött, utöver ett litet faktum;
De svarar för fan inte på mina prisfrågor trots att jag nu fyllt i åtminstone fyra prisfrågedokument! Galen jag blir!

Utöver det har jag nu fått erbjudande om en lägenhet till. Hur många gånger vågar man tacka nej innan de blir irriterade på att den förbannade skåningen aldrig tackar ja? Tre gånger, får jag ju anta i alla fall. är lite litet med 26 kvadrat, om än att det ingår en uteplats.

Svårt svårt. Tur att de inte behöver ha svar innan den 19:e ifall något annat trillar in under tiden.

I övrigt försöker jag städa, och tvätta. Skulle upp vid nio för att tjuvstarta på tvätten, men efter några snoose, en tids tvättsortering och problem med långhårig katt + skit, så kom jag ändå inte enr förrän sju minuter över tio. Och städningen? Tja, vi får väl se.

Fick lägenhet!

Som jag tackade nej till. Skulle få den redan nu i mars, men så roligt med dubbla hyror är det inte, så jag avstår ännu ett tag. Kommer säkert fler chanser, i alla fall med tanke på hur bra det gått hittills.

Skickade dessutom in arbetsansökan till både Järvzoo och Furuviksparken. Får se om jag får svar ens en gång.

Mitt största problem just nu, gäller däremot mina ägodelar. Hur ska jag få upp dem? Visst. Böcker och kläder samt diverse småprylar kan jag nog själv hantera, men mina bokhyllor, bord, stolar, säng och soffa då?
Genom arbetet fick jag reda på att ett bolag kräver 12.000 (!&/(%&/%/) kronor för frakt upp. Men då kör de enbart mina saker. Blir därmed billigare att ordna med ett företag som tar samlingsvaror. Eller ja, samlar allt på olika punkter, sedan droppar av allt eftersom.

Vi får se hur vi löser detta.

Beslutet fattat, på riktigt.

Har lekt med tanken i länge nu. Flera månader faktiskt. Vid ett och annat tillfälle, då hjärnan varit dimmigare än brukligt tack vare mina helgvanor, har i och för sig orden slunkit ur mig, men det var först när jag gick iväg på fackmöte efter arbetet en måndag som orden äntligen lämnade mina läppar för att faktiskt avslöja just vad jag tänkt på så länge.

Jag ska flytta till Gävle.

Eller åtminstone området däromkring.

Och så ska vi ta frågeställningarna som normalt kommer upp i samband med detta tillkännagivande;

- Har du hittat en pojkvän att flytta ihop med?
Svar: Nej.

-Inte flicka väl?
Svar: Nej, inte det heller.

-Varför då flytta, och än mer; varför just då dit?!!!!!!!11
Svar: Vad är det med folk som tror att jag inte kan göra något på eget intitaiv? Ja, ja, okey, så de flesta folk vågar inte flytta en ca 100 mil bara därför, men jag är ju inte heller riktigt som alla andra. Detta vet mina arbetskamreter, ändå verkar de helt tappa konceptet.

Men nå, till fakta;
1. Jag ville sluta det arbete jag hade. Check.
2. Dessutom har jag inte velat bo i Malmö under flera år nu. Check.
3. Jag har vänner i stora delar utav landet, varav de flesta bor mer eller mindre skitlångt mer norrut än jag gör. Check.

Problemlösningar på dessa faktum;
1. Jag säger upp mig.
2. Jag flyttar.
3.1 Jag tar upp en Sverigekarta, ser ut ungefär vart mitten ligger - Östersund. Inser att det är jobbigt/tidskrävande/svårt/dyrt att ta sig dit och därifrån med kollektivtrafik.
3.2 Stockholm ligger lokalt. Jag bo i Stockholm? Glöm det.
3.3 Söder om Stockholm ligger typ Västerås, Linköping och liknande orter. Hmm.. Nä.
3.4 Ah, Gävle! Eventuellt kan jag få ett jobb i närheten, hyrorna är klart godkända, staden är tillräckligt stor för att inte ha skyhög inavelsfaktor och folket är rätt trevligt. Toppen.


Fler frågor? Lämna en kommentar efter inläggsslut.