Tankeverksamhet

Min dygnsrytm är fuckad. Det är kanske inte annat än väntat heller eftersom jag är så lite morgontrött man bara kan bli, vilket innebär att jag nyligen vaknade och just har ätit frukost. Nåja, så är det när man är arbetslös.

Hade en liten funderare igår efter det att jag sett färdigt på Batman Begins och mer eller mindre bara väntade på att somna. Om knappt ett år är jag tjugofem år. Det är väl inte mer än väntat med tanke på att jag är tjugofyra nu, men det är en rätt viktig ålder enligt svensk tradition, av någon skum anledning, vilket innebär att jag vill ha en stor fest.

Nu till "problemet" (Gudars vad jag är bra på att samla på mig I-landsproblem!) som helt enkelt består i var jag ska ha festen! Jag vet för farao inte ens var jag bor vid den tidpunkten och jag har ingenting som tyder det minsta lilla på att jag skulle bo kvar här. Har fortfarande ingen eller inget som binder mig till en plats och det ger mig visserligen en rätt schysst känsla, ungefär som om jag vore en vagabond, men samtidigt ger det inte mig heller en möjlighet att planera alls. Och pengarna? Kommer jag att ha råd att kunna göra det hela just som jag vill? Bjuda alla som betyder minsta lilla för mig, och deras anhöriga, att ställa upp med jättefest i stil med vad Erik kunde frambringa på hans tjugofemårsfest?

Naturligtvis får jag väl modda lite efter hur läget ser ut när det närmar sig den tidpunkten, men jag hann ändå känna ett litet stygn av oro. Till skillnad från de övriga som jag vet har fyllt tjugofem, eller ens är i min nuvarande ålder, så är jag så mycket mer... oplanerad. Om det nu är rätt ord. Varför tycks det ibland som att alla andra egentligen har koll på vad de vill göra och med vilka de vill göra det, medan jag bara driver omkring för att komma på det inom sin tid? Det känns lite skumt.

I övrigt så har jag börjat på ett litet projekt. Jag ska göra tio falska armhävningar (du vet den där man har knäna i marken) och tio situps morgonen och just innan jag går och lägger mig på kvällen. Så ska jag köra i en vecka innan jag ökar med tio till. Det är lite inspirerat från min kompis Snigel (aka Olle) som gör så i allt nytt han tar sig för - att öka succesivt alltså. Nu har jag inte samma starka mentalitet som han har, men jag tänker ändå ge det ett försök och se om jag inte kan vidbehålla det. Allt för att jag ska kunna behålla lite av min "form" och kanske till och med få lite bättre stryka. Kanske är det också för att jag ska ha något regelbundet att göra.

I morgon blir det att åka in till stan redan vid halv tio (Jisses!) för att vara med på något rekryteringsjippo som arbetsförmedlingen har ordnat. Vem vet, det kanske slutar med att jag får gå på någon intervju om inget annat.