I-landsproblemets slut

Jag känner mig sjukt modig, nu efteråt.

Ja, jag skrev till pojken med stort P och förklarade kort att jag kände intresse för honom. Eller försökte förklara att det var intresse i alla fall och inte kärlek. Man kan inte vara kär i någon man inte känner, insisterar jag på mig själv, vilket alldels säkert är sant. Jag är nog mest kär i försköningen av personen i fråga, vilket jag kom på efter ett samtal med Snigel. Men intresserad är jag absolut och det kan utveckla sig till mer än så.

Dock, ska jag tillägga, så kände han inget mer för mig nu än att jag var rolig och trevlig att tala med. Det innebär att han gärna hör och ser av mig igen, men inte har känslor för mig nu. Det är som jag skrev innan och som han sa " Vi känner ju inte varandra." Vilket jag fullständigt höll med om. Det är inte heller detsamma som att han sa att han kanske får intresse för mig senare, men det gör mig detsamma.

Vad jag blev glad av var att han blev så förstummad. Det tog verkligen tid för honom att smälta det och när han skrev att han satt och var högröd på sin del av tråden, så skrattade jag högt. Dessutom ville han ju träffa mig ändå och ansåg mig vara värd att ha kvar som kontakt och vän så jag är faktiskt nöjd.

Nej, jag talade inte med honom, varken personligen eller över telefon. Han bor långt härifrån och jag är löjligt blyg och förskrämd när det kommer till sådant. Alltså tog jag det över msn.

Nej, jag är inte heller besviken över att han inte alls kunde besvara mina känslor. Tvärtom faktiskt. Han gjorde det så rätt det bara kunde bli. Varför? För att jag slipper pressen det blir av att veta att "om jag bara sköter det här rätt, kanske vi blir ett par" och tro mig, det är en press jag inte behöver.

Visst kommer jag vara nervös ändå första gången jag ser honom efter det här, men jag vet också att det inte kommer vara så underligt som jag kommer inbilla mig just innan själva tillfället. Nu kan jag bara vara mig själv utan att tänka på att bete mig på ett visst sätt och gillar han det så göra han, annars så inte. Men det är mer min stil; göra som vanligt och helt enkelt se vad det leder till, OM det leder till något. Fördelen är dock att han faktiskt vet att jag är intresserad, så blir han detsamama behöver han inte undra. I alla fall inte i nuläget. Men saker kan ju ändras, även för mig.

Dagens I-landsproblem

Hur vet man om man faktiskt har kärlekskänslor i kroppen eller det bara är inbillning? Jag har gjort en deal med en vän till mig som gäller att vi båda ska berätta för våra "tilltänkta" vad vi känner. Nackdelen för min del är att jag lika gärna tror att jag själv inbillat mig som att känslorna är sanna. Ifall det nu finns något som sanna känslor.

Att det är något mer än det vanliga svala intreset har jag väl i och för sig förstått för varför annars skulle jag känna mig så... trägd? Bröstkorgen kramar om mina lungor och det känns emellanåt som om jag inte får luft vid tanken på att skriva till honom och på ett neutralt och pedagogiskt sätt förklara hur saken ligger till utan att säga för mycket. Eller för lite. Samtidigt kände jag mig också miserabel när jag fick höra att han kanske haft sällskap under medeltidsveckan, även om det senare i samtalet verkade som om det var falsklarm. Det måste väl vara tecken på något?

Hu! Tänka sig att jag skulle ha sådana "problem". Eller som Rickard sa:
" Du är alltså mänsklig. " Samt att han kläckte ur sig något med att jag inte verkade vara den personen som kärade ner mig i folk. Åh, så rätt han har! Jag försöker undvika det till varje pris eftersom jag blir så förlamad därefter. Men nu är jag den som jagar så jag får väl bevisa att jag också kan då. Jag önskar bara att jag inte var så förbannat nervös!

Vissa saker blir man visst aldrig äldre kring...

Linköping / Norrköping

Fick en resan bort betald och lånade pengar til hemresan men så fick jag också en helhelg. Började med att dumpa av en väska till Ola där jag spenderade natten samtalandes om Stormtrooperdräkter, datorer, Sverok med mera med honom och hans "sambo" som typ är en av Sveroks styrande. Det där var nördighet på en sådan nivå att till och med jag reagerade. Och så har dem mage att påstå att jag skulle vara tränad av Palmen. Pah, tvärtom skulle jag vilja påstå, om något!

Sedan blev det att hämta Feuflux, Malin och Snigel för att bege sig till Simonstorp utanför Norrköping där vi mötte upp med Rickard och flickvännen Anna och deras vänner. Det blev även inkörsporten till årets första och andra bad utomhus denna sommaren. Dessutom blev det att äta en förbannad massa kräftor, dricka vin, samtala med trevliga personer och ha det allmänt trevligt. Sitter och väntar på att filmen på Rickards och Bearnies dans ska komma upp på youtube. *hehehe*

Söndagen gick åt att städa upp lite, fiska mört som Rickards pappa ska ha till agn, ha vattenkrig och spela roborally innan vi sade hejdå och for iväg mot Stockholm. Bearnie hade jag med mig som guide till Sollentuna, men jisses... Jag hade nog nästan klarat mig bättre på egen hand. *flin* Vi kom rätt i alla fall och äntligen fick jag min sammetsrock jag köpt för minst fyra månader sedan. Tillbaka till City och dumpade av Bearnie vid Hammarby strand (eller något). Synd att han missade tunneln därifrån för det var sjukt fint och mäktigt att de hade blå ljus när tunneln utvidgades till en grotta. För första gången var jag hänförd av någonting Stockholm visat upp för mig.

Kom hem sent i natt. Blev så trött i ögonen att jag blev tvungen att köra in vid ett rastställe och sova en slurk för att inte köra i diket. Vaknade upp just innan ett igen innan jag satte av hemåt. Känner mig fortfarande trött så idag blir det inte mycket gjort. Postade ännu ett brev till a-kassan och hade väl tänkt städa, men det skjuter jag upp till i morgon.

Medeltidsveckan 2007

Hemma igen efter en "semester" som pågått från i lördags förra veckan. Mer exakt den 4:e augusti tills idag då jag kom hem vid två-tiden. Det kan sammanfattas på följande vis:
Varmt, svettigt, socialt, alkoholfyllt, roligt, intrigfyllt, flörtigt, spännande, snyggt.

Vädret var inget annat än strålande och nya kompisar mötte upp med gamla till en salig röra som jag numera är ovan vid och faktiskt kom på mig själv, vid ett tillfälle, med att tycka att det var lite mycket. Snacka om att man kan vänja sig med nästan allt.

Lyckades med att göra scendebut genom att ställa upp på improvisationsteater som gycklargruppen Jauvet anordnar i S:t Karins ruin varje år. Träningen gick riktigt uselt och jag trodde döden skulle vänta mig i samma stund som jag beträdde scenen, men så blev det aldrig. Istället tycks jag ha lyckats rätt så bra, även om det är svårt att säga. Men tillräckligt många, kända som okända, lät dock meddela mig sina uppskattande åsikter så att jag bestämt mig för att försöka även nästa år. Låt hålla tummarna för att jag inte ska behöva ångra mig.

Tricksarna (Trix) hade även sin berömda eldshow. Alltså det är helt otroligt vad dem kan hitta på! Mer eller mindre unga grabbar som går på styltor, dansar, blåser eld, leker med poiar och Gudarna vet vad och det i en sådan klass att det får de mest härdade att hålla andan. Filmklipp och mojs går säkert att finna på youtube sedan länge. Sök på Eldshow, medeltidsveckan 2007 osv. Lätt som en plätt och värt tiden!

Lyckades även hångla med en långhårig kneckt på en av festerna i lägret, kliva fram till en av furstarna och meddela att "Nu kan jag hälsa, för nu är jag full nog " och mer eller mindre bli förälskad i en av lägerdeltagarna som jag först sista kvällen fick höra var singel och inte alls så upptagen som jag trott.

Eftersom han är singel, söt som socker, trevlig som jag vet inte vad, inte homosexuell och tydligen inte heller med flickvän, ska han istället flytta från öland till.. *trumvirvel* UMEÅ!

Fuck it.

Besök och kattproblem

Nu har en hel del tid gått sedan jag sist lämnade mina tassavtryck här men det har hunnit hända en hel del. Bland annat kom en hel del medspelare från syskonskapet.se hit. Vi tittade på film via en projektor på väggen, sov på luftmadrass, åt tacos och marängsviss och bara hade det mysigt tillsammans. Tur och synd att inte fler kunde komma. Tur för att min ekonomi fick sig en törn redan som det var, synd därför att jag hellre träffar folk än bryr mig om min ekonomi.

Sedan hann inte ens den sista spelkamraten fara innan familjen kom. Snacka om skifte i bregottfabriken.
Hittills har vi varit i stan, sett Transformers, paddlat kanot och ätit rökt fisk. Idag hade jag tänkt fiska lite, men efter en blick i rummet insåg jag att jag snarare behöver städa lite. Familjen kom med fler kartonger som bland annat innehöll mina filmer, lite mer kläder och stuff i allmänhet. Nu börjar jag känna att jag behöver möbler att avlasta mina saker på... Får se om päronen dyker upp i kväll. De skulle iväg och se på Wij-trädgårdar i Ockelbo och systern är i skrivande stund iväg och köper brännbara cd-skivor och ett skrivblock till mig så jag kan skriva till mina släktingar.

Ringde handelsanställdas a-kassa också eftersom jag inte såg att de fått in mitt arbetsintyg på min sida. Skickade det i fredags för en vecka sedan men det hade inte kommit fram/ scannats in. Normalt enligt handläggaren, eftersom det är semestertider. Ring igen på måndag annars. Ha! Som om jag sitter hemma hela jävla sommaren för att jag är arbetslös?! Jag ska till Gotland på lördag och tänker -inte- ta arbetsintygen med mig dit! Får väl ta en ny kopia i morgon helt enkelt...

Bokade även tid för avlivning av Madam. Hon hade rymt för någon dag sedan och dök upp i mrose, alldeles säkert dräktig! Och glöm att jag tänker ta ungar på en katt som avskyr människor. Nej, istället kommer jag behöva ge min ekonomi ännu en törn för att avliva henne, till allas bästa. Om hon ändå inte vågar komma ut från sängens dunkel förrän jag sover eller är borta är det knappast något bevis för att hon skulle trivas.

550:- skulle avlivningen kosta, och till det behöver jag köpa en katttransport. Blir allt som allt en si sådär 800:- Inte ens att sluta sitt liv är gratis. Men som sagt; hellre det än att jag ignorerar faktum, släpper ut henne eller har en massa katter jag inte vill ha runt omkring. Det är pinsamt, dumt och idiotiskt att jag som djurvårdare inte kan erbjuda mer, men har jag begått nederlag tänker jag i alla fall stå upp för det. Om jag skaffar min en ny däremot, är jävligt tveksamt. Porthos är god som han är och det är mycket lättare att resa med bara honom, för resa är han kung på.