Fick reda på av min mor igår att familjen (utom brodern) kommer upp som planerat på tisdag. Nu är det alltså bara för mig att skaffa dem boende, vilket inte gått så bra hittills. I Sandviken hade dem ett fint billigt Vandarhem, men utöver tisdag natt så hade dem fullt. Måste kolla med den i Gävle i dag, annars kanske jag har ett seriöst problem.
Dessutom kommer flickorna från Syskonskapet.se på fredag. Vet inte vilka riktigt även om några namn är klara, så det blir också en överraskning. Ska dessutom besikta bilen så jag hoppas att det inte krockar för mycket. Har inga möbler i lägenheten heller så det ska också bli ett intressant fenomen.
Måste dock städa idag. Här ska storstädas! Damams, sopas, moppas! Har ju inte dammsugaren här så det blir en hel del fysiskt arbete men snyggt ska det bli! Dessutom fick jag reda på att katternas klösmöbel kommit så det är att lösa ut den också. Jag som knappast är gjord av pengar längre.
Sedan får jag kolla över tillgången på mynt och mat. Vi måste ju äta och leva även om Gotland inte varit ännu och nu kommer mycket att hända i ett svep. Ska bli roligt, men går något åt pipan kan jag börja känna mig stekt. *flin*
Och nu; god natt. Eller god morgon, beroende vem man är!
juli 25, 2007
juli 22, 2007
Linköping
Nu har jag spenderat ännu en helg i Linköping där jag träffat mina kompisar från irc-kanalen där jag så ofta hänger och deras kompisar i sin tur.
Jag har ändå en så förbannad tur som har folk som faktiskt vill umgås med mig. Visserligen innebär det numera att jag alltid måste resa bort för att träffa dem, men samtidigt har det egentligen varit så länge nu. Mer eller mindre. Resor har nu aldrig heller inneburit några problem för mig så jag ser det snarare som en möjlighet.
För ovanlighetens skull var det inte heller bara en och samma person jag klängde på, utan nu fick dem dela vårdnaden av mig. Jag vet att Snigel aldrig sagt något om saken, men det känns alltid lite skumt att ha hans lägenhet som största bas. Kanske är han just så "layed-back" med det hela som han verkar, men det känns ändå bra att jag kan belasta fler än bara honom.
Öh. Vad fel det där lät. *skrattar*
I alla fall så kom jag tidigt på fredagen och sov en tupplur i parken efter att jag haft en liten utelunch med mig själv. Det gjorde att jag lyckades bli smått röd på ena halvan av ansiktet och ena armen, men inte på andra hälften av mig. Som tur var var det bara en halvtimme jag låg där så det tog inte så hårt.
Förfest på kvällen hos Lisa och Ravnos tillsammans med Feuflux, Dimfrost, Haltageten, Snigel, Aliwa och Yasslilus. Blev att dricka lite, snacka skit och kasta godispapper på varandra och "låtsas" att det var firebolts.. Eh nej. Det var bara på skämt, vi tog det inte på allvar. Jag lovar.
Ut till Platens sedan. Mycket trevligt. Eller i alla fall så hade jag det även om musiken kändes lite underligt att skutta runt till. Jag själv är faktiskt för musik som har ihjäl hjärnceller när man är ute. Det matchar spriten jag dricker.
Avslutade morgonen med lite eftersnack på förfestplatsen sedan hängde jag med Yassilus hem och däckade vid sex på morgonen någongång efter mer än 35 timmar i vaket tillstånd.
Vaknade just innan två på dagen med ett sms som berättade att jag skulle på inflyttningsfest på kvällen. Happ.
Upp, diska, klä sig, kvida lite över brist på ork, tacka för sig, knalla iväg.
Aliwa och Dimfrost dök upp hos Snigel och fick se mig i mitt allra piggaste tillstånd, som ändå var oförskämt piggt är jag rädd. *flin*
Byta om, knalla iväg, träffa nya trevliga människor vid namn Kotten, Bodil, Carin, Can, Stina. Aliwa dök också upp och så var det Snigel förstås. Kände mig lite trögstartad, men när klockan närmade sig 21 -22 så var jag rätt lik mitt gamla glada jag igen. Blev inte så väldans onykter av förklarliga skäl men hade det ändå trevligt. Avslutade i stan med lite snack och kramar sedan bar det av till "min" specialla soffa. Snackade skit ett tag och däckade bara för att kliva upp och åka hemåt vid 07.40
Jag har ändå en så förbannad tur som har folk som faktiskt vill umgås med mig. Visserligen innebär det numera att jag alltid måste resa bort för att träffa dem, men samtidigt har det egentligen varit så länge nu. Mer eller mindre. Resor har nu aldrig heller inneburit några problem för mig så jag ser det snarare som en möjlighet.
För ovanlighetens skull var det inte heller bara en och samma person jag klängde på, utan nu fick dem dela vårdnaden av mig. Jag vet att Snigel aldrig sagt något om saken, men det känns alltid lite skumt att ha hans lägenhet som största bas. Kanske är han just så "layed-back" med det hela som han verkar, men det känns ändå bra att jag kan belasta fler än bara honom.
Öh. Vad fel det där lät. *skrattar*
I alla fall så kom jag tidigt på fredagen och sov en tupplur i parken efter att jag haft en liten utelunch med mig själv. Det gjorde att jag lyckades bli smått röd på ena halvan av ansiktet och ena armen, men inte på andra hälften av mig. Som tur var var det bara en halvtimme jag låg där så det tog inte så hårt.
Förfest på kvällen hos Lisa och Ravnos tillsammans med Feuflux, Dimfrost, Haltageten, Snigel, Aliwa och Yasslilus. Blev att dricka lite, snacka skit och kasta godispapper på varandra och "låtsas" att det var firebolts.. Eh nej. Det var bara på skämt, vi tog det inte på allvar. Jag lovar.
Ut till Platens sedan. Mycket trevligt. Eller i alla fall så hade jag det även om musiken kändes lite underligt att skutta runt till. Jag själv är faktiskt för musik som har ihjäl hjärnceller när man är ute. Det matchar spriten jag dricker.
Avslutade morgonen med lite eftersnack på förfestplatsen sedan hängde jag med Yassilus hem och däckade vid sex på morgonen någongång efter mer än 35 timmar i vaket tillstånd.
Vaknade just innan två på dagen med ett sms som berättade att jag skulle på inflyttningsfest på kvällen. Happ.
Upp, diska, klä sig, kvida lite över brist på ork, tacka för sig, knalla iväg.
Aliwa och Dimfrost dök upp hos Snigel och fick se mig i mitt allra piggaste tillstånd, som ändå var oförskämt piggt är jag rädd. *flin*
Byta om, knalla iväg, träffa nya trevliga människor vid namn Kotten, Bodil, Carin, Can, Stina. Aliwa dök också upp och så var det Snigel förstås. Kände mig lite trögstartad, men när klockan närmade sig 21 -22 så var jag rätt lik mitt gamla glada jag igen. Blev inte så väldans onykter av förklarliga skäl men hade det ändå trevligt. Avslutade i stan med lite snack och kramar sedan bar det av till "min" specialla soffa. Snackade skit ett tag och däckade bara för att kliva upp och åka hemåt vid 07.40
juli 18, 2007
Skola i stort
Vaknade upp strax efter nio, tack vare att katterna fick för sig att det var tid att leka. Har därmed sovit på tok för lite med tanke på att jag somnade efter sex någongång. Vaknade. Kollade klockan, startade irc och med ens satt jag i en diskussion kring huruvida man skulle öka, alternativt ha kvar, gymnastik i skolan.
Jag ska ärligt talat säga att jag avskydde idrott i grundskolan och första terminen i gymnasiet, innan jag hamnade i Svalöv där jag däremot kom på mig med att tycka att det var riktigt roligt mellan gångerna. Nu i efterhand däremot, äldre och klokare, inser jag att jag faktiskt haft nytta av alla lektioner genom åren. Två timmar i veckan står jag stadigt för att barnen och ungdomarna behöver röra på sig, men att det kanske inte alltid passar med bollsport för alla. Alternativ är bra, bara de rör på sig!
Efterhand skiftade ämnet, så som ämnen tenderar att göra och vi for igenom nyttan av prov, lärarnas påverkan på information, mobbing och alternativa bantningskurer till vårt allt fetare samhälle. Till slut kom vi in på betyg. Anledningen till att mitt betyg går att skåda. Inga bedårande resultat men på det hela taget fullt dugliga. Har alltid varit nöjd med mitt MVG i Etologi till exempel. Hästkunskap, däremot, skulle jag skämts för om jag haft mindre med tanke på all tid jag ändå spenderat i stall.
Nu, däremot, borde jag alldeles snart ta mig till banken. Förhoppningsvis kommer nu inte bara pengarna från telia in på mitt konto, utan att de även ser till så jag får en kopia på mitt arbetsgivarintyg.
Jag ska ärligt talat säga att jag avskydde idrott i grundskolan och första terminen i gymnasiet, innan jag hamnade i Svalöv där jag däremot kom på mig med att tycka att det var riktigt roligt mellan gångerna. Nu i efterhand däremot, äldre och klokare, inser jag att jag faktiskt haft nytta av alla lektioner genom åren. Två timmar i veckan står jag stadigt för att barnen och ungdomarna behöver röra på sig, men att det kanske inte alltid passar med bollsport för alla. Alternativ är bra, bara de rör på sig!
Efterhand skiftade ämnet, så som ämnen tenderar att göra och vi for igenom nyttan av prov, lärarnas påverkan på information, mobbing och alternativa bantningskurer till vårt allt fetare samhälle. Till slut kom vi in på betyg. Anledningen till att mitt betyg går att skåda. Inga bedårande resultat men på det hela taget fullt dugliga. Har alltid varit nöjd med mitt MVG i Etologi till exempel. Hästkunskap, däremot, skulle jag skämts för om jag haft mindre med tanke på all tid jag ändå spenderat i stall.
Nu, däremot, borde jag alldeles snart ta mig till banken. Förhoppningsvis kommer nu inte bara pengarna från telia in på mitt konto, utan att de även ser till så jag får en kopia på mitt arbetsgivarintyg.
juli 15, 2007
Hemsidan
Jag börjar nästan bli duktig på att uppdatera hemsidan. Nästan. Två gånger på tre dagar har jag varit inne nu och det säger inte lite det. Inte för att sidan blir strålande för det, jag suger helt enkelt, men det känns ändå bra på något skumt vis. Kanske för att jag faktiskt gör något även om det inte betyder att jag lämnade datorn. Sidan finns här ---> Hemsida
Fast nå, jag har lämnat lägenheten idag och tog katten med mig. Fick handla kattmat i all hast eftersom hans tog slut i natt. Duktig som han är både åker han och går i sin sele så han sköter sig själv. Är nyttit för honom att komma ut och nu så sover han här strax framför mig.
Har sökt jobb nu också. Två stycken. Ett till ICAMaxi och ett till polisen. Inte en chans att polisen tar an mig, men frågan är ju fri. *ler brett* Kom på, utav ingen anledning alls, att det kunde vara kul att vara väktare. Men då behöver jag troligtvis träna.
Tog även kontakt med Gefle katthem angående volontärarbete. Vad fan, är man arbetslös så är man och om jag skaffar mig en cykel så får jag ju, dessutom, träning.
Ah just. Fick mail av Linniz också, som har hand om Congressus 2. Verkar bli en plats för mig där som skrivare. Det ni! Nu vet jag vad jag ska försöka rota upp till mig på Gotland. Önska mig lycka till! Ska dessutom bli jävligt intressant att se hur man klarar av att spela en människa i misär. Mer information finns på LajvNorr i kalendern.
Fast nå, jag har lämnat lägenheten idag och tog katten med mig. Fick handla kattmat i all hast eftersom hans tog slut i natt. Duktig som han är både åker han och går i sin sele så han sköter sig själv. Är nyttit för honom att komma ut och nu så sover han här strax framför mig.
Har sökt jobb nu också. Två stycken. Ett till ICAMaxi och ett till polisen. Inte en chans att polisen tar an mig, men frågan är ju fri. *ler brett* Kom på, utav ingen anledning alls, att det kunde vara kul att vara väktare. Men då behöver jag troligtvis träna.
Tog även kontakt med Gefle katthem angående volontärarbete. Vad fan, är man arbetslös så är man och om jag skaffar mig en cykel så får jag ju, dessutom, träning.
Ah just. Fick mail av Linniz också, som har hand om Congressus 2. Verkar bli en plats för mig där som skrivare. Det ni! Nu vet jag vad jag ska försöka rota upp till mig på Gotland. Önska mig lycka till! Ska dessutom bli jävligt intressant att se hur man klarar av att spela en människa i misär. Mer information finns på LajvNorr i kalendern.
juli 13, 2007
Säng
Igår morse kom min säng som jag köpte på Ikea. Det är förbannat smidigt att få dem hemlevererad på sånt vis när man, som jag, är ensam och har en liten bil. Ensam monterande jag ihop benen (vilket låter just så lätt som det var) och äntligen fick jag spendera natten i en säng!
Helt sjukt att jag faktiskt bara sovit på golvet, i skogen och i några enstaka soffor sedan den 23:e maj. Inte för att jag direkt känner mig mindre stel, kanske är jag numera ovan vid att sova mjukt eller så är sängen inte... öh inliggen ännu?
Och från att ha bestämt mig för en säng med 105 cm bredd så blev det en på 120. Den största sängen jag någonsin ägt kan tilläggas. Och nej, jag ligger fortfarande på en löjligt liten bit av den, men om katterna skulle få för sig att dela plats med mig så är det ju lugnt. Dessutom var det ungefär 200:- som skiljde i pris på 15 cm bredd så.. what the heck! Man lever ju förhoppningsvis bara en gång!
Helt sjukt att jag faktiskt bara sovit på golvet, i skogen och i några enstaka soffor sedan den 23:e maj. Inte för att jag direkt känner mig mindre stel, kanske är jag numera ovan vid att sova mjukt eller så är sängen inte... öh inliggen ännu?
Och från att ha bestämt mig för en säng med 105 cm bredd så blev det en på 120. Den största sängen jag någonsin ägt kan tilläggas. Och nej, jag ligger fortfarande på en löjligt liten bit av den, men om katterna skulle få för sig att dela plats med mig så är det ju lugnt. Dessutom var det ungefär 200:- som skiljde i pris på 15 cm bredd så.. what the heck! Man lever ju förhoppningsvis bara en gång!
juli 08, 2007
Nidum VI
Regn igen, men den här gången avstannade inte lajvet, om än att det istället gav en hel del offande i lägrets tält. I mitt fall väljer jag hellre det än att allt annat skulle stannat av eller gått hackigt helgen igenom.
Återigen är det svårt att minnas allt och än mer i rätt ordning. Det är många faktorer som spelar in på lajv och var och varannnan besökare spelar en viss roll i sådana här event. Likväl ämnar jag, ännu en gång, göra ett försök att sammanfatta just vad som hände. Here goes!
Jag spelade denna helg en ung adelsdam som flytt undan "Storkonungens" soldater då de stormade min fars lilla borg i mening att jaga bort alla Limajdyrkare från det land som han tagit till sitt. I tumultet blev jag av med hela min familj men såg en grupp människor i fjärran på väg bort. Springande kom jag slutligen ikapp dem, bara för att inse att min familj inte var bland dem. Eftersom borgens marker stod i brand bakom mig så vågade jag inte återvända utan följde med denna okända grupp människor.
Fyra måndader senare är vi i svartlandet. Ett ogästvänligt skogslandskap som tycks innehålla allt man kan tänka sig. orcher som jag tidigare bara trott fanns i sagor att skrämam barn med. Knytt. Mörkeralver. Onda andar. You name it.
Vår grupp har slagit oss samman med andra flyktingar nyligen, men i denna större grupp märks det redan en viss uppdelning. Själv drar jag mig mot grevinnan, som liksom jag är en ogift adelsdam som öskar annat i livet än att leva bland pick och pack i en skog där vi inte alls känner oss välkomna.
Så småningom börjar en utav våra två religiösa ledare, den manliga Tibrand, utmärka sig i och med att han önskar ett mansstort blodsoffer i Limajs ära. Bara det var väl illa nog med tanke på att vi inte hade några allierade i en skog där alla tycktes vilja bli av med oss, men när han så småningom önskade livet av specifika människor och till slut även en önskan om att offra spädbarn blev jag allt mer illvillig till hans fortsatta existens. Än mer då han bjudit in mörkeralver att bevittna det hela. Mina försök att övertala prästinnan om det goda i att offra prästen föll dock inte henne i smaken trots mina goda argument:
1. Vi blir av med den allt mer aggressiva prästen
2. Limaj kan väl inte annat än uppskatta ett så högt offer
3. Mörkeralvernas inbjudan blir inte struken och därmed blir de inte heller besvikna.
Prästen lever alltså vidare och i och med detta börjar jag själv se fiender i vårt eget läger. Några jag tidigt pekade ut som opålitliga var den rundlagde självplågande bonden, den långa skäggiga bonden med allt för mycket attityd, de båda manliga stadsborna. De, skulle det visa sig, var alla mer eller mindre opålitliga.
Dock utsattes även de två yngsta pojkarna i lägret för min misstänksamhet en tid, men den släppte jag snart. Ett gott val för det märktes åtminstone inte av något svek hos dem.
En av de våra dör och ses senare gå igen. Det fanns en nekromantiker på området! Denna kunskap är det som mest skakar om min uppfattning om livet mer än något annat jag lyckades träffa på under lajvets gång.
Prästen lämnar slutligen vårt läger. Onekligen har han uppfattat att åtminstrone några av oss önskar hans bortfall.
Vi flyktingar får även ett brev i vår ägo. Med detta kommer en massa tecken och några ledtrådar om hur man översätter dem till ord man förstår. Det är en uppgift jag tar mig an. Långt hinner jag dock inte innan jag meddelas att vår "Präst" sökt sig till mörkeralverna och lejt vår alkemist till att droga ner oss. Vi får en önskan om att ligga som döda tills en signal ges då vi ska överumpla vår "gode vän" och hans anhang.
Något går fel. Ingen signal kommer och det kommer fler orcher än vi räknat med. Alkemisten flyr och själv ser jag inte mycket från min plats på marken. Vid ett tillfälle försöker jag dock få tag på prästen i mening med att dra omkull honom, men missar! Prygel och hot om försälning blir min lön innan jag förgäves försökte muta en orch att släppa mig fri bara för att istället nockas.
När jag vaknar är orcher och präst borta, men bara för en tid får jag höra. Vi som är kvar flyr platsen men stannar i närheten när Tibrand återvänder och säljer vår preästinnas kropp till nekromantikern. Nu börjar jag bli lite bitter. Milt sagt.
I en hastig reträtt blir jag av med resten av gruppen. I ett försök att finna dem vandrar jag slutligen ut ensam i skogen men kommer ut vid mörkeralvernas läger! Ingen hör mig och jag lämnar ett visitkort i form av en lina från lägret och en linneduk i ändan.
Slutligen finner jag dem och vi somnar till slut i tältet efter lite offande och sång. Vaknar på morgonen utav att det ropas av rustningsklädda folk utanför; Storkonungens soldater har kommit till skogen.
Lajvet är slut.
Och jag är trött, men nöjd. Trots regn och fuktighet.
Återigen är det svårt att minnas allt och än mer i rätt ordning. Det är många faktorer som spelar in på lajv och var och varannnan besökare spelar en viss roll i sådana här event. Likväl ämnar jag, ännu en gång, göra ett försök att sammanfatta just vad som hände. Here goes!
Jag spelade denna helg en ung adelsdam som flytt undan "Storkonungens" soldater då de stormade min fars lilla borg i mening att jaga bort alla Limajdyrkare från det land som han tagit till sitt. I tumultet blev jag av med hela min familj men såg en grupp människor i fjärran på väg bort. Springande kom jag slutligen ikapp dem, bara för att inse att min familj inte var bland dem. Eftersom borgens marker stod i brand bakom mig så vågade jag inte återvända utan följde med denna okända grupp människor.
Fyra måndader senare är vi i svartlandet. Ett ogästvänligt skogslandskap som tycks innehålla allt man kan tänka sig. orcher som jag tidigare bara trott fanns i sagor att skrämam barn med. Knytt. Mörkeralver. Onda andar. You name it.
Vår grupp har slagit oss samman med andra flyktingar nyligen, men i denna större grupp märks det redan en viss uppdelning. Själv drar jag mig mot grevinnan, som liksom jag är en ogift adelsdam som öskar annat i livet än att leva bland pick och pack i en skog där vi inte alls känner oss välkomna.
Så småningom börjar en utav våra två religiösa ledare, den manliga Tibrand, utmärka sig i och med att han önskar ett mansstort blodsoffer i Limajs ära. Bara det var väl illa nog med tanke på att vi inte hade några allierade i en skog där alla tycktes vilja bli av med oss, men när han så småningom önskade livet av specifika människor och till slut även en önskan om att offra spädbarn blev jag allt mer illvillig till hans fortsatta existens. Än mer då han bjudit in mörkeralver att bevittna det hela. Mina försök att övertala prästinnan om det goda i att offra prästen föll dock inte henne i smaken trots mina goda argument:
1. Vi blir av med den allt mer aggressiva prästen
2. Limaj kan väl inte annat än uppskatta ett så högt offer
3. Mörkeralvernas inbjudan blir inte struken och därmed blir de inte heller besvikna.
Prästen lever alltså vidare och i och med detta börjar jag själv se fiender i vårt eget läger. Några jag tidigt pekade ut som opålitliga var den rundlagde självplågande bonden, den långa skäggiga bonden med allt för mycket attityd, de båda manliga stadsborna. De, skulle det visa sig, var alla mer eller mindre opålitliga.
Dock utsattes även de två yngsta pojkarna i lägret för min misstänksamhet en tid, men den släppte jag snart. Ett gott val för det märktes åtminstone inte av något svek hos dem.
En av de våra dör och ses senare gå igen. Det fanns en nekromantiker på området! Denna kunskap är det som mest skakar om min uppfattning om livet mer än något annat jag lyckades träffa på under lajvets gång.
Prästen lämnar slutligen vårt läger. Onekligen har han uppfattat att åtminstrone några av oss önskar hans bortfall.
Vi flyktingar får även ett brev i vår ägo. Med detta kommer en massa tecken och några ledtrådar om hur man översätter dem till ord man förstår. Det är en uppgift jag tar mig an. Långt hinner jag dock inte innan jag meddelas att vår "Präst" sökt sig till mörkeralverna och lejt vår alkemist till att droga ner oss. Vi får en önskan om att ligga som döda tills en signal ges då vi ska överumpla vår "gode vän" och hans anhang.
Något går fel. Ingen signal kommer och det kommer fler orcher än vi räknat med. Alkemisten flyr och själv ser jag inte mycket från min plats på marken. Vid ett tillfälle försöker jag dock få tag på prästen i mening med att dra omkull honom, men missar! Prygel och hot om försälning blir min lön innan jag förgäves försökte muta en orch att släppa mig fri bara för att istället nockas.
När jag vaknar är orcher och präst borta, men bara för en tid får jag höra. Vi som är kvar flyr platsen men stannar i närheten när Tibrand återvänder och säljer vår preästinnas kropp till nekromantikern. Nu börjar jag bli lite bitter. Milt sagt.
I en hastig reträtt blir jag av med resten av gruppen. I ett försök att finna dem vandrar jag slutligen ut ensam i skogen men kommer ut vid mörkeralvernas läger! Ingen hör mig och jag lämnar ett visitkort i form av en lina från lägret och en linneduk i ändan.
Slutligen finner jag dem och vi somnar till slut i tältet efter lite offande och sång. Vaknar på morgonen utav att det ropas av rustningsklädda folk utanför; Storkonungens soldater har kommit till skogen.
Lajvet är slut.
Och jag är trött, men nöjd. Trots regn och fuktighet.
juli 02, 2007
Ätternas rike
Detta får nog påstås vara mitt tråkigaste lajv hittills. Det säger inte så mycket därför att det bara är mitt fjärde totalt och jag ändå inte hann med att ha det alltför tråkigt, men sanningen är ändå sådan. Och varför var det tråkigt? Enkelt; det regnade. Och då menade jag inte att det duggade eller kom små korta regnskurar. detta var snarare ett rktigt försenat midsommarväder som, som tur var, inte höll på hela helgen.
Spelade själv en forskare i populationskontrollsministeriet. Váinara utav Sigram. Sigram är den styrande folkgruppen; vi äger landet alltså styr vi dess invånare. Se det lite som nazityskland.
Började väl under fredagen. Efter incheckning och genomgångar fick jag igång min roll rätt så fort, vädret var fullt acceptabelt och jag började spinna på en eller annan tråd. Gjorde mig bekant med lägret och värdshuset, sökte rätt på en eller annan viktig individ.
Nu är det svårt att minnas allt i kronologisk ordning och i ärlighetens namn är alltför ingående berättande långtråkigt så jag ska försöka korta ner det, min natur till trots.
Jag fick tillgång till en dryck som gav mig viss kontroll om jag valde att bruka den. Denna brukade jag på ett antal Sigram eftersom den alv, vid namn Brutus, jag först haft som mål lyckats undkomma våra vakter. Denna alv är därtill en utav mina mer långvariga "försökskaniner". Det blir senare uppdagat vilka jag förgiftat och det utan att jag egentligen fått alltför mycket information. Visade sig att jag varit någon timme för tidigt ute för att mina måltavlor skulle fått någon information utav större vikt.
Vad som även uppdagas är det brev jag skrivit till min tidigare älskare bland folkgruppen Cuvi (som påminner om zigarenare) för att få tag på drycken. Två alviska "livvakter" avslöjar att de egentligen är placerade för att se över Sigrams förfall och vips; Jag blir torterad och utkastad ur gruppen att leva med Cuvi, som krigshärskarinnan så snällt ansåg passade sig!
Knäckt och ensam, ytterst ovillig att förknippas med något så brokigt och opassande som Cuvi, ömkar jag mig själv. Får hjälp utav människor (dessa smutsiga byrackor) att finan skrivdon och papper. Försöker skriva ner en förklaring till mitt handlande. Orcherna kommer. En utav deras halvorcher har varit en utav mina andra "undersökningar" och nu söker dem hämnd.
Itvingad gift och skuren blodig, rafsar jag ihop ett brev på hjälp som totalignoreras. Orcherna är inte nöjda med att jag nedskrev mitt behov av hjälp och tvingar mig lida ytterligare. Gör mig till deras slav. En slav som sakta dör ut i kramper och smärta från deras beandling. Tvingas utropa vad som egentligen pågår inom populationskontrollssministeriet utanför värdshuset inför nästan varenda närvarande individ innan jag slutligen halvdöd säljs till Mohammud, som därmed köpt in mig till Cuvi.
Blir slutligen räddad utav välvilliga alviska magiker, men till vad?
Kan skammen bli större? Kan Váinara återkomma till det stolta Sigram, och hur i helvete ska hon klara sig i Cuvi med både tidigare älskare och försökskaninen Brutus på plats?
Så tråkigt, men så roligt! Vädret har sådan inverkan på livet fortfarande.
Spelade själv en forskare i populationskontrollsministeriet. Váinara utav Sigram. Sigram är den styrande folkgruppen; vi äger landet alltså styr vi dess invånare. Se det lite som nazityskland.
Började väl under fredagen. Efter incheckning och genomgångar fick jag igång min roll rätt så fort, vädret var fullt acceptabelt och jag började spinna på en eller annan tråd. Gjorde mig bekant med lägret och värdshuset, sökte rätt på en eller annan viktig individ.
Nu är det svårt att minnas allt i kronologisk ordning och i ärlighetens namn är alltför ingående berättande långtråkigt så jag ska försöka korta ner det, min natur till trots.
Jag fick tillgång till en dryck som gav mig viss kontroll om jag valde att bruka den. Denna brukade jag på ett antal Sigram eftersom den alv, vid namn Brutus, jag först haft som mål lyckats undkomma våra vakter. Denna alv är därtill en utav mina mer långvariga "försökskaniner". Det blir senare uppdagat vilka jag förgiftat och det utan att jag egentligen fått alltför mycket information. Visade sig att jag varit någon timme för tidigt ute för att mina måltavlor skulle fått någon information utav större vikt.
Vad som även uppdagas är det brev jag skrivit till min tidigare älskare bland folkgruppen Cuvi (som påminner om zigarenare) för att få tag på drycken. Två alviska "livvakter" avslöjar att de egentligen är placerade för att se över Sigrams förfall och vips; Jag blir torterad och utkastad ur gruppen att leva med Cuvi, som krigshärskarinnan så snällt ansåg passade sig!
Knäckt och ensam, ytterst ovillig att förknippas med något så brokigt och opassande som Cuvi, ömkar jag mig själv. Får hjälp utav människor (dessa smutsiga byrackor) att finan skrivdon och papper. Försöker skriva ner en förklaring till mitt handlande. Orcherna kommer. En utav deras halvorcher har varit en utav mina andra "undersökningar" och nu söker dem hämnd.
Itvingad gift och skuren blodig, rafsar jag ihop ett brev på hjälp som totalignoreras. Orcherna är inte nöjda med att jag nedskrev mitt behov av hjälp och tvingar mig lida ytterligare. Gör mig till deras slav. En slav som sakta dör ut i kramper och smärta från deras beandling. Tvingas utropa vad som egentligen pågår inom populationskontrollssministeriet utanför värdshuset inför nästan varenda närvarande individ innan jag slutligen halvdöd säljs till Mohammud, som därmed köpt in mig till Cuvi.
Blir slutligen räddad utav välvilliga alviska magiker, men till vad?
Kan skammen bli större? Kan Váinara återkomma till det stolta Sigram, och hur i helvete ska hon klara sig i Cuvi med både tidigare älskare och försökskaninen Brutus på plats?
Så tråkigt, men så roligt! Vädret har sådan inverkan på livet fortfarande.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
