Beslutet fattat, på riktigt.

Har lekt med tanken i länge nu. Flera månader faktiskt. Vid ett och annat tillfälle, då hjärnan varit dimmigare än brukligt tack vare mina helgvanor, har i och för sig orden slunkit ur mig, men det var först när jag gick iväg på fackmöte efter arbetet en måndag som orden äntligen lämnade mina läppar för att faktiskt avslöja just vad jag tänkt på så länge.

Jag ska flytta till Gävle.

Eller åtminstone området däromkring.

Och så ska vi ta frågeställningarna som normalt kommer upp i samband med detta tillkännagivande;

- Har du hittat en pojkvän att flytta ihop med?
Svar: Nej.

-Inte flicka väl?
Svar: Nej, inte det heller.

-Varför då flytta, och än mer; varför just då dit?!!!!!!!11
Svar: Vad är det med folk som tror att jag inte kan göra något på eget intitaiv? Ja, ja, okey, så de flesta folk vågar inte flytta en ca 100 mil bara därför, men jag är ju inte heller riktigt som alla andra. Detta vet mina arbetskamreter, ändå verkar de helt tappa konceptet.

Men nå, till fakta;
1. Jag ville sluta det arbete jag hade. Check.
2. Dessutom har jag inte velat bo i Malmö under flera år nu. Check.
3. Jag har vänner i stora delar utav landet, varav de flesta bor mer eller mindre skitlångt mer norrut än jag gör. Check.

Problemlösningar på dessa faktum;
1. Jag säger upp mig.
2. Jag flyttar.
3.1 Jag tar upp en Sverigekarta, ser ut ungefär vart mitten ligger - Östersund. Inser att det är jobbigt/tidskrävande/svårt/dyrt att ta sig dit och därifrån med kollektivtrafik.
3.2 Stockholm ligger lokalt. Jag bo i Stockholm? Glöm det.
3.3 Söder om Stockholm ligger typ Västerås, Linköping och liknande orter. Hmm.. Nä.
3.4 Ah, Gävle! Eventuellt kan jag få ett jobb i närheten, hyrorna är klart godkända, staden är tillräckligt stor för att inte ha skyhög inavelsfaktor och folket är rätt trevligt. Toppen.


Fler frågor? Lämna en kommentar efter inläggsslut.